AF OCH ARBETETS MUSEUM
Idag var jag på mitt första planeringsmöte på AF. Jag var inskriven där ett tag för ca två år sedan men jag tyckte inte att det var något för mig. Nu är det dock dags igen! Dels eftersom jag försöker ändra min attityd och öka mitt mod och min framförhållning... Och dels även för att jag numera vet att jag behöver lite hjälp i sökandet efter jobb och vill också gärna ta del av "jobbgarantin för ungdomar" (pengar!). Mötet gick jättebra och kvinnan som jag fick prata med var hur go som helst! Urgullig och dessutom stöttande när jag berättade att jag är lite psykiskt handikappad (lol) och lider stor brist på självförtroende.
Innan jag åkte hem passade jag även på att gå på utställningen jag pratat om att jag skulle titta på tidigare. Den var helt okej men inte stor alls. Seriöst, superstora bilder på Reinfeldt tog upp ca 80% av utrymmet i lokalen (utställningen hette kort och gott "Statsministern"), och de resterande 20% var tillägnat Japan-utställningen. Pfff!;{
Höll på att slarva bort min mapp jag fått från AF på vägen hem också. Satte mig på den när jag väntade på spårvagnen och tänkte; "Ska jag verkligen sitta på den? Jag kommer glömma den, jag vet det. Fast nää, så jäkla virrig kan jag väl inte vara? Och nu har jag ju dessutom tänkt på att jag kanske ska glömma den så då kommer jag definitivt inte göra det!" Sen kom spårvagnen, och jag gick på. Sen slog det mig; "Min mapp? Min mapp!!" Tittar ut genom fönstret och ser att den ligger kvar där jag suttit (kunde höra den ropa efter mig också!). Som tur var hade inte spårvagnen stängt dörrarna än så jag hoppade ut, grabbade tag i mappen och hoppade in igen lagom tills dörrarna stängdes bakom ryggen på mig. Pjuuh~ Svaret är alltså: JA! Jag kan vara såhär virrig! Tur att jag inte hade vett att skämmas trots att det var mitt i stan det hände och rätta tiden på dygnet för tjockade spårvagnar.
Innan jag åkte hem passade jag även på att gå på utställningen jag pratat om att jag skulle titta på tidigare. Den var helt okej men inte stor alls. Seriöst, superstora bilder på Reinfeldt tog upp ca 80% av utrymmet i lokalen (utställningen hette kort och gott "Statsministern"), och de resterande 20% var tillägnat Japan-utställningen. Pfff!;{
Höll på att slarva bort min mapp jag fått från AF på vägen hem också. Satte mig på den när jag väntade på spårvagnen och tänkte; "Ska jag verkligen sitta på den? Jag kommer glömma den, jag vet det. Fast nää, så jäkla virrig kan jag väl inte vara? Och nu har jag ju dessutom tänkt på att jag kanske ska glömma den så då kommer jag definitivt inte göra det!" Sen kom spårvagnen, och jag gick på. Sen slog det mig; "Min mapp? Min mapp!!" Tittar ut genom fönstret och ser att den ligger kvar där jag suttit (kunde höra den ropa efter mig också!). Som tur var hade inte spårvagnen stängt dörrarna än så jag hoppade ut, grabbade tag i mappen och hoppade in igen lagom tills dörrarna stängdes bakom ryggen på mig. Pjuuh~ Svaret är alltså: JA! Jag kan vara såhär virrig! Tur att jag inte hade vett att skämmas trots att det var mitt i stan det hände och rätta tiden på dygnet för tjockade spårvagnar.
RÖRIGT
Jag renoverar min blogg lite. Därför kommer det att se väldigt konstigt ut här ett tag, men jag försöker att bli klar så snart jag kan:)
THE GIRL WHO LEAPT THROUGH TIME
"En ung tjej, Makoko, upptäcker att hon plötsligt kan resa i tiden. Som den helsköna slacker hon är använder hon förmågan till att slippa småbekymmer och ha det allmänt bra, t ex snor hon tillbaka en pudding som hennes syster ätit upp. Men samtidigt är hon i en ålder där det finns större saker att tänka på än pudding och tidshoppandet börjar utvecklas till ett beroende."
Textkälla och recension
Lisa och jag såg den här filmen i lördags kväll. Den är helt underbar! Handlingen är jättebra, filmen balanserar både lugn och spänning, miljöerna är väldigt välarbetade och tilltalande och karaktärerna är verklighetstrogna. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara stämningen i filmen... Den är liksom filosofisk, tankeväckande, galen, rolig, sorglig... Ja, den har allt som jag älskar! Sevärd!!:)
ÖPPET HUS
Lisa
Drejning, mina vackra skapelser^^
Lisas hörna
En av hennes pågående målningar
Självporträtt vid närmaste spegel
Pics from yesterday!:)
Igår (lördag) var jag på öppet hus på Lunnevads Folkhögsskola. Har varit där en gång förut och det var lika intressant den här gången. Även om det mesta som görs på skolan inte direkt är min typ av konstform så blir jag ändå lite inspirerad och fascinerad av att se allt som eleverna där har skapat. Man kan gå runt och titta hur länge som helst känns det som.
Lisa övertalade mig att prova på att dreja, så det passade jag på att göra. Blev ju riktigt vackra saker där, japp!:P
Jag frös i stort sett konstant hela dagen och det blev mycket väntande och krångel för att ta sig till och från skolan. Den ligger ute på landet och bussen, som man åker med när man klivit av pendeln, visade sig vara anropsstyrd på helger, vilket vi inte visste om:S Lisa och jag var hur som helst överens om att dagen varit väldigt påfrestande:P
Vill ni se mer av Lisas vackra målningar så kan ni gå in på hennes hemsida. Ni kommer inte bli besvikna!!:3
Igår (lördag) var jag på öppet hus på Lunnevads Folkhögsskola. Har varit där en gång förut och det var lika intressant den här gången. Även om det mesta som görs på skolan inte direkt är min typ av konstform så blir jag ändå lite inspirerad och fascinerad av att se allt som eleverna där har skapat. Man kan gå runt och titta hur länge som helst känns det som.
Lisa övertalade mig att prova på att dreja, så det passade jag på att göra. Blev ju riktigt vackra saker där, japp!:P
Jag frös i stort sett konstant hela dagen och det blev mycket väntande och krångel för att ta sig till och från skolan. Den ligger ute på landet och bussen, som man åker med när man klivit av pendeln, visade sig vara anropsstyrd på helger, vilket vi inte visste om:S Lisa och jag var hur som helst överens om att dagen varit väldigt påfrestande:P
Vill ni se mer av Lisas vackra målningar så kan ni gå in på hennes hemsida. Ni kommer inte bli besvikna!!:3
FREDAG
Klockrenare bild finns nog inteXD
Ikväll blir det läsk och REC 2. Imorgon ska jag på öppet hus på en konsthögskola som min bästa kompis går på, och den andra är en Japan-utställning på Arbetets museum här i Norrköping. Trodde att den utställningen var idag för eftersom jag är ett sånt geni så trodde jag att "imorgon" i tidningen menades med idag, fredag. Detta var ju inte helt rätt dock. Klockan var typ fyra på morgonen när jag läste tidningen och jag hade med andra ord inte gått och lagt mig än så enligt mig hade det inte hunnit bli fredag. "Vad bra! Imorgon, fredag, toppen!"XD Geni, som sagt!
HUR?
Hur ska man kunna ta sig framåt i livet när lusten aldrig infinner sig och modet försvunnit för länge sen? Hur ska man kunna se framåt med optimism när man upptäcker att man är för trött för att ens leva i nuet? Och hur fan ska man kunna försörja sig och bli självständig när man inte ens är vuxen nog att ta ta hand om sig själv och det egna ansvaret?
Framåtandan är bortblåst, hoppet likaså.
Framåtandan är bortblåst, hoppet likaså.
LIFE
Håller på att titta på det japanska "ungdomsdramat" LIFE från 2007. Jag har bara tre avsnitt kvar och jag sliter mitt hår i frustration över hur hopplöst det ser ut just nu. Kanske bara är jag som är ovanligt känslig men den här serien är verkligen hemsk. Så mörk och olycklig och nästan helt utan ljusa stunder. Hur mycket kan en person tåla?
LIFE är en dramaserie på 11 episoder och är baserad på mangan med samma namn. Serien handlar om Ayumu, en high school-elev som precis börjat på en ny skola. Hennes bästa vän har nyligen tagit livet av sig efter att ha misslyckats med att komma in på samma skola som Ayumu. Strax innan hon begick självmord anklagade hon Ayumu för att vara orsaken till att hon inte kom in på skolan. Anledningen är oklar men beror sannolikt på att hennes egen studietid gick åt till att hjälpa Ayumu med hennes läxor eftersom hon inte var lika duktig som sin vän.
Ayumu anklagar sig själv för sin väns död men bestämmer sig ändå för att börja på skolan som de båda eftertraktat. Det börjar bra och Ayumu kommer överens med alla och blir dessutom kompis med den populäraste flickan i klassen, Manami. Dock upptäcker hon snart att Manami gärna använder sin makt och status till att mobba vem som än råkar irritera henne det minsta. Genom ett missförstånd och en lögn får även Ayumu Manami emot sig och helvetet sätter fart. Resten av klassen ser på och lärarna blundar för sanningen. Ayumu måste själv kämpa mot mobbningen (och för sin överlevnad), men det blir inte lätt eftersom Manami visar sig vara en riktig mästarinna på manipulation.
Jag tycker att serien är riktigt bra. Kanske aningens överdramatisk men inte alltför orealistisk. Den är som sagt väldigt hemsk och man blir onekligen arg av att se på den. Tre avsnitt kvar för min del nu, den måste sluta lyckligt!
Hela serien finns faktiskt att se på youtube i hela, ouppdelade episoder och med engelsk text. Varje avsnitt är ca 35 min långt.
LIFE är en dramaserie på 11 episoder och är baserad på mangan med samma namn. Serien handlar om Ayumu, en high school-elev som precis börjat på en ny skola. Hennes bästa vän har nyligen tagit livet av sig efter att ha misslyckats med att komma in på samma skola som Ayumu. Strax innan hon begick självmord anklagade hon Ayumu för att vara orsaken till att hon inte kom in på skolan. Anledningen är oklar men beror sannolikt på att hennes egen studietid gick åt till att hjälpa Ayumu med hennes läxor eftersom hon inte var lika duktig som sin vän.
Ayumu anklagar sig själv för sin väns död men bestämmer sig ändå för att börja på skolan som de båda eftertraktat. Det börjar bra och Ayumu kommer överens med alla och blir dessutom kompis med den populäraste flickan i klassen, Manami. Dock upptäcker hon snart att Manami gärna använder sin makt och status till att mobba vem som än råkar irritera henne det minsta. Genom ett missförstånd och en lögn får även Ayumu Manami emot sig och helvetet sätter fart. Resten av klassen ser på och lärarna blundar för sanningen. Ayumu måste själv kämpa mot mobbningen (och för sin överlevnad), men det blir inte lätt eftersom Manami visar sig vara en riktig mästarinna på manipulation.
Jag tycker att serien är riktigt bra. Kanske aningens överdramatisk men inte alltför orealistisk. Den är som sagt väldigt hemsk och man blir onekligen arg av att se på den. Tre avsnitt kvar för min del nu, den måste sluta lyckligt!
Hela serien finns faktiskt att se på youtube i hela, ouppdelade episoder och med engelsk text. Varje avsnitt är ca 35 min långt.
PLAYING ONLY FOR ME
Har börjat på en ny teckning och har inte ens hunnit bli helt klar med konturerna än. Jag har en tanke om hur det färdiga resultatet ska se ut, men frågan är om jag verkligen kan lyckas med att leva upp till mina egna förväntningar.Hursom så tar jag det ganska lugnt och försöker inte stressa fram något.
Det här är bilden som jag utgått ifrån. Har ändrat lite grann men grunden är ju densamma.
Lyssnar för övrigt på underbara Arigato av Yoshida Brothers. Tycker den passar ganska bra till bilden:)
JAG VILL OCKSÅ
Bildkälla: DN.se
Många har redan skrivit om det här. I text och bild har många visat sin sorg angående katastroferna i Japan och nyheter i alla dess former fylls med rubriker och foton man önskar att man aldrig skulle ha behövt se. Olyckorna verkar aldrig ta slut och här sitter man på andra sidan jordklotet och kan inte ens föreställa sig känslan och synen som de drabbade tvingas uppleva. Bilderna, videoklippen, texterna.. Allt känns så overkligt, som en mardröm. Men det är inte här som faran befinner sig och det är inte framför mina ögon som mardrömmen blivit verklighet... Och ändå knyter det sig i min mage varje gång jag slår på tv:n, bläddrar i tidningen, klickar mig fram på nätet. Man letar självklart efter några som helst goda nyheter, nyheter som kan tyda på hopp... Men det kommer aldrig några.
Det sker många katastrofer i världen och jag kan självklart undra varför jag bryr mig desto mer nu än när andra länder drabbas. Man ska ju inte göra skillnad på människor och människor säger man ju. Men alla har vi våra hjärtefrågor och man kan kanske inte bry sig lika mycket om precis allt och alla.
Just nu ligger strålkastarljuset på en av de saker som ligger mig närmast hjärtat, och därför bryr jag mig extra mycket.
Många personer har redan tagit orden ur munnen på mig och ett tag undrade jag varför jag ens skulle nämna något om det här i min blogg när så många redan skrivit om det. Men nu känner jag att det inte spelar någon roll. Jag vill också! Vill också tala om att mina tankar går till det utsatta Japan. Varje dag. Det hjälper inte praktiskt sett, men vad mer ska man göra än att skänka just tanke och pengar när man är så långt ifrån de drabbade? Allt stöd är viktigt... Och det får inte glömmas bort.
Förresten måste jag härmed rätta mig själv. En mycket god nyhet fanns att skåda på DNs framsida idag. Nämligen bilden längst upp som föreställer en fyra månader gammal flicka (även på andra bilden) som hittats vid liv och fått återförenas med sin pappa efter att ha varit försvunnen i tre dagar.
Det sker många katastrofer i världen och jag kan självklart undra varför jag bryr mig desto mer nu än när andra länder drabbas. Man ska ju inte göra skillnad på människor och människor säger man ju. Men alla har vi våra hjärtefrågor och man kan kanske inte bry sig lika mycket om precis allt och alla.
Just nu ligger strålkastarljuset på en av de saker som ligger mig närmast hjärtat, och därför bryr jag mig extra mycket.
Många personer har redan tagit orden ur munnen på mig och ett tag undrade jag varför jag ens skulle nämna något om det här i min blogg när så många redan skrivit om det. Men nu känner jag att det inte spelar någon roll. Jag vill också! Vill också tala om att mina tankar går till det utsatta Japan. Varje dag. Det hjälper inte praktiskt sett, men vad mer ska man göra än att skänka just tanke och pengar när man är så långt ifrån de drabbade? Allt stöd är viktigt... Och det får inte glömmas bort.
Förresten måste jag härmed rätta mig själv. En mycket god nyhet fanns att skåda på DNs framsida idag. Nämligen bilden längst upp som föreställer en fyra månader gammal flicka (även på andra bilden) som hittats vid liv och fått återförenas med sin pappa efter att ha varit försvunnen i tre dagar.
STUPID PRINCESS
(klicka för större bild med zoom)
(klicka för större bild)
NU är den äntligen klar! Mycket svett och tårar har det blivit men nu slipper jag hålls med den mer, hehe! Känner mig lite trött på den just nu men om jag bara får slippa se den på några dagar nu så kommer jag nog kunna uppskatta den lite mer:P
Den här bilden är alltså skapad utifrån ett litet kapitel ur spelet the Legend of Zelda - Ocarina of time till Nintendo64 där Link ska rädda prinsessan Ruto ut ur Jabu Jabu. Ni som inte spelat spelet får googla om ni vill veta mer än så:)
Links dagbok (boken (ej texten) hämtad från google) gjorde jag efteråt och det var inte planerat alls, jag bara kände att jag ville ha med någon form av text till bilden och då blev det roligast såhär, haha;D Skämtet kan nog dock bara förstås fullt ut av de som spelat spelet tidigare!
Är väldigt glad över att tålamodet räckte till för att göra en ordentlig bakgrund för det var knappast det roligaste att teckna. Birisarna ("maneterna") har jag tecknat lite som jag själv kände för så de ser inte ut precis som i spelet. Men det är ju roligt med egna tolkningar ibland också:)
Jag var jätteduktig och sparade många wip-bilder när jag gjorde Link och Ruto men sen gick allt av bara farten och jag glömde helt bort att spara fler såna bilder. Uppdaterar det här inlägget med de wip-bilder jag har samt närbilder så snart jag kan!
Den här bilden är alltså skapad utifrån ett litet kapitel ur spelet the Legend of Zelda - Ocarina of time till Nintendo64 där Link ska rädda prinsessan Ruto ut ur Jabu Jabu. Ni som inte spelat spelet får googla om ni vill veta mer än så:)
Links dagbok (boken (ej texten) hämtad från google) gjorde jag efteråt och det var inte planerat alls, jag bara kände att jag ville ha med någon form av text till bilden och då blev det roligast såhär, haha;D Skämtet kan nog dock bara förstås fullt ut av de som spelat spelet tidigare!
Är väldigt glad över att tålamodet räckte till för att göra en ordentlig bakgrund för det var knappast det roligaste att teckna. Birisarna ("maneterna") har jag tecknat lite som jag själv kände för så de ser inte ut precis som i spelet. Men det är ju roligt med egna tolkningar ibland också:)
Jag var jätteduktig och sparade många wip-bilder när jag gjorde Link och Ruto men sen gick allt av bara farten och jag glömde helt bort att spara fler såna bilder. Uppdaterar det här inlägget med de wip-bilder jag har samt närbilder så snart jag kan!
~*~
DEN LITE ROLIGARE SAKEN
Jag skulle återkomma när jag hade något lite roligare att komma med... Och det har jag nu! Rolig sak för mig iallafall.
I flera år har jag nämligen velat åka till simhallen här i stan och börja motionssimma. Simning är bland det härligaste jag vet men pga psykiska problem har jag länge funnit det svårt att orka med att ta mig till simhallen. Det handlar om osäkerhet pga utsattheten jag känner i bikini, tvivel på min egen fysiska förmåga när jag anstränger mig och en rädsla för att göra bort mig på något sätt.
Igår... Igår! hände det! Jag åkte dit, helt ensam och simmade runt i ca 50 minuter! Tog en paus på ett par minuter några gånger men det var så härligt att få simma att jag egentligen inte ville stanna. Gjorde det bara pga rekommendation.
Det var längesen jag var i simhallen som sagt men allt såg i stort sett ut som förr om man bortser från alla nya barnbassänger som dykt upp. Allt är så härligt. Doften av schampoo och klor, lagom slitna skåp (där man numer måste ta med eget lås, tur att jag hade kollat upp det på hemsidan först!), rena fina golv (utom i omklädningsrummen), fula illustrationer under läktarna (men jag älskar dem ändå, måtte de aldrig tas bort) och labyrintmönstret i taket som man kan vila ögonen på när man simmar ryggsim. Och ett stort plus för temperaturen! Nästan 30 grader!
Jag åkte dit då det var motionssimning till musik och hela hallen var nersläckt med en massa tända ljus runt bassängen, men två strålkastare vid utomhusbadet lös in litegrann genom glasväggarna och fick vattnet att lysa turkost och jag njöt av att se mina fötter lysa under vattnet när jag satt och tog en paus.
Jag hade glömt bort hur härligt det är att bara sträcka ut kroppen i en bassäng full med vatten. Jag är så glad att jag har gjort det här! För många är det inte något speciellt alls men de som har samma problem som jag har förstår mig nog mer än väl!I flera år har jag nämligen velat åka till simhallen här i stan och börja motionssimma. Simning är bland det härligaste jag vet men pga psykiska problem har jag länge funnit det svårt att orka med att ta mig till simhallen. Det handlar om osäkerhet pga utsattheten jag känner i bikini, tvivel på min egen fysiska förmåga när jag anstränger mig och en rädsla för att göra bort mig på något sätt.
Igår... Igår! hände det! Jag åkte dit, helt ensam och simmade runt i ca 50 minuter! Tog en paus på ett par minuter några gånger men det var så härligt att få simma att jag egentligen inte ville stanna. Gjorde det bara pga rekommendation.
Det var längesen jag var i simhallen som sagt men allt såg i stort sett ut som förr om man bortser från alla nya barnbassänger som dykt upp. Allt är så härligt. Doften av schampoo och klor, lagom slitna skåp (där man numer måste ta med eget lås, tur att jag hade kollat upp det på hemsidan först!), rena fina golv (utom i omklädningsrummen), fula illustrationer under läktarna (men jag älskar dem ändå, måtte de aldrig tas bort) och labyrintmönstret i taket som man kan vila ögonen på när man simmar ryggsim. Och ett stort plus för temperaturen! Nästan 30 grader!
Jag åkte dit då det var motionssimning till musik och hela hallen var nersläckt med en massa tända ljus runt bassängen, men två strålkastare vid utomhusbadet lös in litegrann genom glasväggarna och fick vattnet att lysa turkost och jag njöt av att se mina fötter lysa under vattnet när jag satt och tog en paus.
Jag har definitivt en ny måndagsrutin... Och kanske för någon mer dag i veckan:)
HELLO...?
Jag tycker verkligen inte att livet är roligt just nu. Om man skulle utgå ifrån att endast de starka överlever så vet jag faktiskt inte hur jag klarat mig ända hit. Ingenting känns som det ska och jag letar verkligen efter en lösning som passar mig och som kan ta mig framåt... Men jag kommer ingenstans och det känns som om jag blivit påkörd och tillåter mig själv att ligga kvar i diket.
Enough said... Återkommer när jag har lite roligare saker att komma med!
Enough said... Återkommer när jag har lite roligare saker att komma med!
PLEASE TAKE ME TOO?
Klicka för större bild
Ville ta en kort paus från Link (så att jag inte blir helt slut på den och inte orkar göra klart den) och teckna någonting annat.
Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag gjorde den här men den blev ju lite speciell och det är ju bra det. Lite oseriös och seriös på samma gång.
När jag precis hade köpt min ritplatta tyckte jag att det var helt hopplöst att använda den. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna teckna konturer direkt i PS och att jag bara skulle få hålla mig till att färglägga bilder där jag tecknat konturerna för hand och sen skannat in bilden. Jag är så jävla glad över att det inte känns så längre och att jag klarar av att teckna direkt i PS nu. Vilken frihet!
Bilden tog ca 4-5 h att göra. Jag har använt mig av referensbilder när jag ritat kackerlackorna för jag visste fan inte riktigt hur de ser ut:P
Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag gjorde den här men den blev ju lite speciell och det är ju bra det. Lite oseriös och seriös på samma gång.
När jag precis hade köpt min ritplatta tyckte jag att det var helt hopplöst att använda den. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna teckna konturer direkt i PS och att jag bara skulle få hålla mig till att färglägga bilder där jag tecknat konturerna för hand och sen skannat in bilden. Jag är så jävla glad över att det inte känns så längre och att jag klarar av att teckna direkt i PS nu. Vilken frihet!
Bilden tog ca 4-5 h att göra. Jag har använt mig av referensbilder när jag ritat kackerlackorna för jag visste fan inte riktigt hur de ser ut:P
