LUCIADAG/FÖDELSEDAG
Det är min födelsedag och det känns ju rätt okej! Det enda "måstet" jag har idag är en körlektion (den sista innan uppkörning, brumbrum!), annars är det chill till tusen! Dagen kommer vara förbi fortfare än jag kommer hinna fatta, så nu tar vi det som det kommer!^^
FLER LYCKOKATTER
I helgen var jag i Uppsala för att hälsa på en vän. Jag passade på att besöka KawaE Import på lördagen och köpte bland annat dessa två underbara lyckokatter samt det lilla fatet de står på. Den lilla är sötast för den är knappt större än en tumme<3
DANCING/TWISTING
Hittade den här bilden på datorn och kan verkligen inte komma ihåg när jag gjorde den. Kände knappt igen den. Måste varit en riktigt snabb kladd som glömdes bort. Dansande tjej med sjukt twistade moves... Kul att hitta sånt bara sådär.
HALLOWEENKOSTYMEN
Ja, av många idéer så valde jag tillslut att vara... En sten-.- Vad tycker ni?^.^ Jag kunde knappt andas och jag kunde inte dricka, men klart värt det! Sminkningen var bara för att jag skulle kunna ta av mig masken ibland utan att för den skull vara tråkig.
Tack nintendopapercraft.blogspot.se för awesome mall till masken!
PLANER EFTER LITE PLANERING
Och så var det ju den där resan till Japan också som jag tänkte skulle få utvecklas till lite mer än bara en dröm.
Efter mycket grämmande, funderingar och lite pepptalk till mig själv så har jag i stort sett bestämt mig för att resan ska genomföras början av våren 2014. Det enda jag inte bestämt än är hur länge jag vill stanna. 3, 6 eller 12 månader? Jag har tänkt plugga japanska där och jag måste bestämma mig i ganska god tid med tanke på att studentvisum måste införskaffas om det blir mer än 3 månader. Och så kan ju boendet vara bra att få klart för sig så tidigt man kan.
En sak jag önskar väldigt mycket är en resekompis. Antingen vill jag hitta någon som redan bor där eller någon man kan resa dit tillsammans med. Det känns inte nödvändigt att gå på samma skola eller bo på i samma område, bara ha någon vänlig, bekant själ att ringa och träffa när allt känns lite väl svårt eller då man bara vill prata lite svenska efter så mycket japanska:P Jag är övertygad om att jag kommer att lära känna en mängd nya människor och vänner under vistelsen men det kan ändå kännas bra att ha någon bredvid sig till en början innan man blivit lite hemma.
Jag har aldrig varit utomlands, aldrig flugit och aldrig heller pratat ett främmande språk någon längre tid. Det kommer att bli tufft som satan för mig.
Hör gärna av er om ni, precis som jag, har funderingar på en språkresa till Japan och själva söker resekompis! Eller om ni känner någon bekant som gör det! Det skulle uppskattas enormt mycket och alla tips är välkomna!
ÄN ÄR DET INTE SLUT!
Okej, så i lite mer än 5 månader har ni fått stå ut med my face in YOUR face vid varje besök i den här bloggen (och bara för att jag själv stör mig så fruktansvärt på den bilden nu så kommer jag att avlägsna den så snart som möjligt). Jag satte punkt utan att själv erkänna för mig själv att jag hade det och då fick allt stå orört, dött och tyst månad ut och månad in utan planering av när allt skulle vakna igen.
Inspirationen tog slut, jag fick ett jobb, min sambo började spela WoW och ockuperade hushållets gemensamma dator, jag slutade teckna och allt blev ganska mörkt och trist.
Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig på en sak i taget. Jag ger mig in i för mycket och när jag inte hinner allt jag vill hinna så tar det istället stopp och inget av det jag påbörjat blir ens i närheten av färdigt. Jag är inte bättre nu. Bloggar, ser på tv, har spotify igång, dricker en bortglömd och avslagen cola och skriver mail och läser manga... Inte undra på att det blir rätt körigt här i min lilla värld och jag klarade inte av att uppdatera bloggen pga allt annat som tog över.
Vad som hände efter den 6 maj är mest ingenting egentligen. Jag hade planer för sommaren som inte blev av pga jobbet, jag har inte tagit mitt körkort än pga min mors skruttiga sketbilar som inte går att övningsköra med särskilt ofta och jag tog inte ett enda dopp på hela sommaren. Jag undrar om jag ens kom i kontakt med några solstrålar pga det dåliga vädret...
Hösten har varit sådär. Lite mycket stress och ångest och annat skojigt. Vad jag lever på just nu är att sluta jobba där jag är nu och få åka och träffa min syster och senare njuta av en fin jul och ett välbehövligt nytt år.
Nu när jag suttit här och hävt ur mig lite ursäkter och sådär så kan jag istället tacka för väldigt fina kommentarer och mail som fortsatt ramla in under tiden som bloggen stannat upp. Alltid uppskattat och även om det gett mig lite dåligt samvete och lite prestationsångest över att ha övergivit något som folk faktiskt verkar ha uppskattat, så har det också drivit mig till att ta upp skrivandet igen och inte tänka att det är försent och förlorat ännu.
Designen kommer att ändras efter nyår och en del inlägg kommer att tas bort (endast de mer personliga inläggen som inte kan kopplas till kategorierna ni ser i headern). Det kommer fortfarande dyka upp en del sådana inlägg men eftersom jag tyckte att det förut blev lite väl mycket av den varan så kommer jag försöka att fokusera på det som bloggen är ämnad för.
Slut på ordbajset! Ha det bäst och fortsätt höra av er, vad ni än har på era hjärtan! Jag uppskattar all kritik, allt småprat, fina komplimanger och intressanta diskussioner och frågor!
Ja mata!
DIONAEA MUSCIPULA
Dionaea Muscipula
Gröna växter i alla dess former. Underbart. Jag är dock lite extra förtjust i tre sorters växter; Kaktusar, Bonsaiträd... Och dessa små köttätande växter! De är så söta med sina små käftar. Och så sitter de tillsammans i en liten grupp och gapar och typ väser; gimme fuuud~
Håller ni inte med?:3
Håller ni inte med?:3
IGÅNG
Skrev äntligen in mig på körskola den här veckan. Så skönt att ha det gjort och få komma igång! Önska mig lycka till:P
KÄRLEK...
... Ibland kan jag tycka att min katt har ett underligt sätt att visa det på. Och jag undrar hur han alltid kan lyckas attackera mig på ställen där såren är som mest i vägen.
A THING FOR LUCKY CATS
Det finns många saker som får mitt hjärta att klappa lite extra högt. En av dessa saker är japanska lyckokatter. Jag har inte nämnt det förut i bloggen men sanningen är att jag är extremt förtjust i dessa katter. Inte bara för vad de står för utan också för att de är så vackra att se på och för att de kan ha så många olika utseenden och färger.
Jag skulle kunna tänka mig att ha en hel hylla fylld med Maneki Nekos hemma och om jag vore en person som vågade mig på tatueringar så skulle jag lätt vilja bära en också!<3
KBT - FINAL TEST
Den 31 augusti 2010 tog jag stort mod till mig och ringde till vårdcentralen i närheten av där jag bor. Vad jag behövde hjälp med var min extrema fobi för blod, sprutor, sjukhus osv.
Många är rädda för dessa saker, det är jag medveten om, men jag stod inte ut med att bära på de där rädslorna längre. De skapade hinder i min vardag och speciellt när jag blev sjuk men inte vågade gå och ta prover hos läkare. Eller när någon när och kär blev sjuk och jag inte vågade hälsa på dem på sjukhuset.
Min rädsla var så stor att jag mådde illa och blev nervös så fort någon bara pratade om något av ovanstående ämnen.
Idag, ca en och en halv månad senare gjorde jag det som jag var allra mest rädd för. Jag tog blodprov i armen. Och inte bara att jag gjorde det. Det gick utan att jag mådde illa eller höll på att svimma.
Jag var nervös, det gjorde ont, jag tittade inte... Ja, det finns så mycket som hade kunnat gå bättre där, men det spelar ingen roll för jag kan leva på denna seger länge framöver.
Hädanefter är min kognitiva terapi slut på så sätt att jag inte har några fler tider inbokade. När jag känner att det går trögt igen eller att jag behöver hjälp med något annat så finns psykologen alltid kvar och det är bara att ringa så tar vi upp det igen.
Så vad har jag vunnit på alla utmaningar som jag tagit mig igenom? Vad har det egentligen varit för mening med alltihop? Det var vad min psykolog frågade mig idag. Vad jag svarade var att det jag varit så fruktansvärt rädd för har varit som en slags grund för så många andra rädslor och svagheter. Genom att ha klarat av allt det som jag tidigare inte ens velat se åt så har jag fått mycket mer mod och en drös med verktyg för att kunna klara även andra saker som inte ens har med varken blod eller sprutor m m att göra.
Tack för all uppmuntran jag har fått från er som läst mina tidigare inlägg om terapin jag gått igenom och som tagit er tid att berömma och stötta:) Tacktacktack!
Många är rädda för dessa saker, det är jag medveten om, men jag stod inte ut med att bära på de där rädslorna längre. De skapade hinder i min vardag och speciellt när jag blev sjuk men inte vågade gå och ta prover hos läkare. Eller när någon när och kär blev sjuk och jag inte vågade hälsa på dem på sjukhuset.
Min rädsla var så stor att jag mådde illa och blev nervös så fort någon bara pratade om något av ovanstående ämnen.
Idag, ca en och en halv månad senare gjorde jag det som jag var allra mest rädd för. Jag tog blodprov i armen. Och inte bara att jag gjorde det. Det gick utan att jag mådde illa eller höll på att svimma.
Jag var nervös, det gjorde ont, jag tittade inte... Ja, det finns så mycket som hade kunnat gå bättre där, men det spelar ingen roll för jag kan leva på denna seger länge framöver.
Hädanefter är min kognitiva terapi slut på så sätt att jag inte har några fler tider inbokade. När jag känner att det går trögt igen eller att jag behöver hjälp med något annat så finns psykologen alltid kvar och det är bara att ringa så tar vi upp det igen.
Så vad har jag vunnit på alla utmaningar som jag tagit mig igenom? Vad har det egentligen varit för mening med alltihop? Det var vad min psykolog frågade mig idag. Vad jag svarade var att det jag varit så fruktansvärt rädd för har varit som en slags grund för så många andra rädslor och svagheter. Genom att ha klarat av allt det som jag tidigare inte ens velat se åt så har jag fått mycket mer mod och en drös med verktyg för att kunna klara även andra saker som inte ens har med varken blod eller sprutor m m att göra.
Tack för all uppmuntran jag har fått från er som läst mina tidigare inlägg om terapin jag gått igenom och som tagit er tid att berömma och stötta:) Tacktacktack!
SOM JAG VILL HA DET JUST NU
Gårdagens kväll spenderades med en liten hög med vänner och kaffe och lussebulle!
Idag står istället storstädning och soffhäng med bl a tv-spel på schemat. Har inte haft så mycket tid att vara hemma och bara få vara... Och det känns som om det är ganska nödvändigt just nu. Titta på någon film jag redan sett 50 ggr och ligga och slumra till under filten. Dricka en kopp te och lyssna på musik i någon timme.
Det kommer bli så fantastiskt skönt. När jag bänkat mig kommer jag inte röra mig ur fläcken.
Andas in. Andas ut. Sjung lite till.
Idag står istället storstädning och soffhäng med bl a tv-spel på schemat. Har inte haft så mycket tid att vara hemma och bara få vara... Och det känns som om det är ganska nödvändigt just nu. Titta på någon film jag redan sett 50 ggr och ligga och slumra till under filten. Dricka en kopp te och lyssna på musik i någon timme.
Det kommer bli så fantastiskt skönt. När jag bänkat mig kommer jag inte röra mig ur fläcken.
Andas in. Andas ut. Sjung lite till.
DIMMIG LÖRDAG
Klicka på bilderna för större format
Lördag morgon bjöd på en tjock dimma som fortsatte att sväva runt under hela dagen. Jag och en vän njöt av den lummiga stämningen och gick på en kort promenad och matade änder. Jag hade lyckats komma ihåg kameran och passade på att fota så mycket som mina frusna fingrar mäktade med!
Ost, kex, öl och jättefint sällskap stod på menyn för den kvällen och för övrigt har hela helgen varit mycket okej! Alltid skönt när veckan får lov att avslutas på ett bra sätt.
Ost, kex, öl och jättefint sällskap stod på menyn för den kvällen och för övrigt har hela helgen varit mycket okej! Alltid skönt när veckan får lov att avslutas på ett bra sätt.
U NO SEE ME
Att känna sig iakttagen, men först inte veta varför.
