MIRROR'S EDGE
När Hans köpte sitt ps3 fick han Mirror's Edge på köpet. Jag hade redan sett reklamen för spelet och bestämt mig för att köpa det när han köpt konsollen. Vilken tur att jag slapp;) Hur som helst så älskar jag det här spelet, medans Hans tycker det är skitsämst. Det är helt enkelt inte hans typ av spel.
HANDLING
(Text ur spelmanualen)
(Text ur spelmanualen)
"I en snar framtid. I en stad som försöker glömma sin historia. Brott är nästan en bortglömd företeelse. Övervakning finns överallt. De gamla tecknen på civilt våld, på kamp - är nu övertäckta eller bara gamla minnen. De flesta människor är nöjda, ignoranta och stilla. Knappt någon kan ens minnas den gamla "onda" tiden.
Men Faith gör det.
Under sin uppväxt fick hon se staden förändras. Hennes familj deltog till och med i kampanjen för att stoppa utvecklingen innan de, en efter en, tröttnade och gav upp. Det var då Faith började springa.
Fyra år senare har hon funnit en viss frihet som Runner, en särskild typ av kurir som rör sig i samhällets utkanter för att transportera paket, data, vad som helst. Allt sånt som stadens herrar omedelbart skulle sätta stopp för om det gick genom de normala kanalerna. Att springa på spegelns kant, alltid vara ett steg från döden, är det enda som får Faith att verkligen känna sig levande... Och utom räckhåll för staden kvävande myndigheter.
Tills nu."Men Faith gör det.
Under sin uppväxt fick hon se staden förändras. Hennes familj deltog till och med i kampanjen för att stoppa utvecklingen innan de, en efter en, tröttnade och gav upp. Det var då Faith började springa.
Fyra år senare har hon funnit en viss frihet som Runner, en särskild typ av kurir som rör sig i samhällets utkanter för att transportera paket, data, vad som helst. Allt sånt som stadens herrar omedelbart skulle sätta stopp för om det gick genom de normala kanalerna. Att springa på spegelns kant, alltid vara ett steg från döden, är det enda som får Faith att verkligen känna sig levande... Och utom räckhåll för staden kvävande myndigheter.
KARAKTÄRER
(Text ur spelmanualen)
Faith
(Text ur spelmanualen)
Faith
Faith är tuff och självständig. Hon växte upp med föräldrar som deltog i protestmarscher och politiska kampanjer för att stoppa stadens gradvisa förvandling till ett totalitärt samhälle. När hennes mor dog i en protest som gick snett splittrades familjen. Faith rymde hemifrån när hon var 16. Hon bestämde sig för att "den goda saken" bara var ännu en lögn.
Staden "utvecklades" kontinuerligt medan Faith finslipade sina överlevnadsinstinkter på gatorna som småtjuv. Sedan mötte hon Mercury och blev en av hans Runners. Nu är Faith 24 och trivs med friheten. Hon avskyr allt vad staden representerar. Men hennes kunskap om dess hemligheter ger henne en hyfsat lukrativ, men farlig sysselsättning.
Staden "utvecklades" kontinuerligt medan Faith finslipade sina överlevnadsinstinkter på gatorna som småtjuv. Sedan mötte hon Mercury och blev en av hans Runners. Nu är Faith 24 och trivs med friheten. Hon avskyr allt vad staden representerar. Men hennes kunskap om dess hemligheter ger henne en hyfsat lukrativ, men farlig sysselsättning.
Mercury
Rösten i radion. Merc hittade Faith när hon höll på att bryta sig in i hans lägenhet för tre år sedan och gjorde henne till den Runner hon är idag. Merc var tidigare själv Runner men tränar idag andra, fördelar jobben och förser dem med information under uppdragen. Plus en del småsnack. Han ägnar sig helhjärtat åt sina Runners, särskilt Faith.
Celeste
En annan högklassig Runner som tränats av Mercury. Celeste är född överlevare som är stolt över skönheten i jobbet. Men inte ens hennes berömda stil kan dölja hennes djupt liggande cynism.
Kate
Faiths tvillingsyster och totala motsats. Kate är lite lugnare och mer pålitlig och kanske lite mer naiv. Hon tror på stadens "godhet" och blev polis för att se till att upprätthålla lagen. Hon gillar inte Faiths kunder. Faith tycker inte om poliser. Deras olika vägar har hållit dem isär i åratal, men Kate tycker fortfarande väldigt mycket om sin syster och litar på henne outsagt.
MINA BETYG
UTSEENDE OCH MILJÖER: 7/10
Utseendet och miljöerna är simpelt uppbyggda. Du kan framförallt glömma allt vad realistiska ljus och färger innebär. Spelet är färgstarkt, ljust, stilrent och miljöerna består av stadsdelar där du både vistas utanpå och inuti byggnader av olika slag. Jag tycker att det passar väldigt bra in i spelet, men jag tror att det hade fungerat lika bra med ett lite mer verklighetsbaserad utseende. En stad är inte kliniskt ren som om den var dammsugen och skrubbad med tandborste.
Och jag är verkligen INTE förtjust i de animéliknande filmsnuttarna man får se i mellansekvenserna. De är ju inte ens snyggt gjorda. Jag vill se en verklighetstrogen Faith, för eftersom spelet spelas i förstapersonsvy så är mellansekvenserna min enda chans att se hennes ansikte och kropp och därmed lära mig vem hon är och lättare känna mig som en del av henne.
HISTORIA: 5/10
Alltså, jag är inte helt säker på att jag fattar allt kring spelets handling. Jag liksom bara kastas in mitt i vad som känns som ett påbörjat kapitel. Jag fattar att jag inte är älskad, jag fattar att samhället är hårt kontrollerat och jag fattar att jag är en vild, anarkistisk "budbärare" som är en jävel på parkour och är en av flera så kallade "Runners". Men jag kan inte sitta här och skriva ner historien i sin helhet, för jag kan inte knyta ihop trådarna riktigt. Men det viktigaste för Faith är att rädda sin tvillingsyster Kate från att bli oskyldigt dömd för ett mord på en högt uppsatt person.
MUSIK OCH LJUD: 8/10
Jag gillar verkligen musiken i spelet och att höra Faith flåsa och stånka medans hon med andan i halsen kastar sig fram genom alla hinder. Men jag medger att jag ibland kan känna mig sjukligt jävla stressad när det blir för actionfyllt och den hetsiga musiken får mitt hjärta att dunka oroväckande hårt. Och för att inte tala om att höra sina fiender kommunicera via sina komradioapparater och upptäcka att man är näst intill omringad.
Men när man kommer till en lugn plats där allt man behöver göra är att i lugn och ro försöka hitta en väg upp eller ner eller igenom ett rum, så är det underbart att höra den härliga och rogivande bakgrundsmusiken.
UPPFINNINGSRIKEDOM: 8/10
Måste ju faktiskt erkänna att spelet är väldigt eget. Jag kan inte säga att jag sett något liknande spel tidigare som kombinerar den här sortens action med det här speciella utseendet.
STYRNING: 6/10
Här krävs det flinka fingrar och huvudet på skaft. Har det gått mer än en vecka sen jag spelade sist måste jag än en gång läsa mig till hur man styr, alltså vilka knappar som står för vad. Och framför allt hur jag ska kombinera dem för att kunna göra alla komplicerade hopp och slag. Det är massor att hålla reda på och är man inte helt säker på hur man ska göra så dör man väldigt lätt. Tur att man har obegränsat med liv!
FIENDER: 8/10
Ens fiender är poliserna, och de kan vara beväpnade med antingen lätta pistoler eller tyngre vapen. Eller så har de bara en liten elpistol, men då är de istället minst lika snabba och grymma på parkour som man själv är och den enda lösningen är då att bara fly.
Lättast är att bara springa ifrån sina fiender, men ibland kan man hamna i en situation där man inte har något annat val än att slå sig fram. Att avväpna en polis och använda sig av dennes vapen kan vara en bra idé om man inte vill gå i närstrid och riskera livet.
Ibland är det löjligt många poliser mot en. Orättvist:P
UNDERHÅLLNING: 7/10
Har man nerver av stål så kan man har riktigt roligt när man spelar det här spelet. Dock har inte jag det så emellanåt blev jag så förstörd av att spela att jag tog en spelpaus på flera dagar för att sen försöka igen. Blev djupt besviken varje gång jag hamnade i en situation jag inte kunda klara av och jag förbannade spelet gång på gång för att det var så "omöjligt" att klara.
På grund av förstapersonsvyn så blir man så insatt i spelet att man får panik när man blir jagad, men samtidigt får en härlig känsla när man kastar sig fram på taken, på väggarna och mellan skyskraporna. En härlig frihetskänsla fyller en och därför vill man bara ha mer och mer.
En stort minus är att spelet är ganska kort. Det är iallafall vad jag tycker. Visst, det tog mig många timmar att klara spelet, men det är för att jag är dålig och inte för att spelet är långt:P Vilken tur att det med största sannolikhet kommer en uppföljare!
"Skrivet av: Dotchetter 2010-01-30
Utseendet och miljöerna är simpelt uppbyggda. Du kan framförallt glömma allt vad realistiska ljus och färger innebär. Spelet är färgstarkt, ljust, stilrent och miljöerna består av stadsdelar där du både vistas utanpå och inuti byggnader av olika slag. Jag tycker att det passar väldigt bra in i spelet, men jag tror att det hade fungerat lika bra med ett lite mer verklighetsbaserad utseende. En stad är inte kliniskt ren som om den var dammsugen och skrubbad med tandborste.
Och jag är verkligen INTE förtjust i de animéliknande filmsnuttarna man får se i mellansekvenserna. De är ju inte ens snyggt gjorda. Jag vill se en verklighetstrogen Faith, för eftersom spelet spelas i förstapersonsvy så är mellansekvenserna min enda chans att se hennes ansikte och kropp och därmed lära mig vem hon är och lättare känna mig som en del av henne.
HISTORIA: 5/10
Alltså, jag är inte helt säker på att jag fattar allt kring spelets handling. Jag liksom bara kastas in mitt i vad som känns som ett påbörjat kapitel. Jag fattar att jag inte är älskad, jag fattar att samhället är hårt kontrollerat och jag fattar att jag är en vild, anarkistisk "budbärare" som är en jävel på parkour och är en av flera så kallade "Runners". Men jag kan inte sitta här och skriva ner historien i sin helhet, för jag kan inte knyta ihop trådarna riktigt. Men det viktigaste för Faith är att rädda sin tvillingsyster Kate från att bli oskyldigt dömd för ett mord på en högt uppsatt person.
MUSIK OCH LJUD: 8/10
Jag gillar verkligen musiken i spelet och att höra Faith flåsa och stånka medans hon med andan i halsen kastar sig fram genom alla hinder. Men jag medger att jag ibland kan känna mig sjukligt jävla stressad när det blir för actionfyllt och den hetsiga musiken får mitt hjärta att dunka oroväckande hårt. Och för att inte tala om att höra sina fiender kommunicera via sina komradioapparater och upptäcka att man är näst intill omringad.
Men när man kommer till en lugn plats där allt man behöver göra är att i lugn och ro försöka hitta en väg upp eller ner eller igenom ett rum, så är det underbart att höra den härliga och rogivande bakgrundsmusiken.
UPPFINNINGSRIKEDOM: 8/10
Måste ju faktiskt erkänna att spelet är väldigt eget. Jag kan inte säga att jag sett något liknande spel tidigare som kombinerar den här sortens action med det här speciella utseendet.
STYRNING: 6/10
Här krävs det flinka fingrar och huvudet på skaft. Har det gått mer än en vecka sen jag spelade sist måste jag än en gång läsa mig till hur man styr, alltså vilka knappar som står för vad. Och framför allt hur jag ska kombinera dem för att kunna göra alla komplicerade hopp och slag. Det är massor att hålla reda på och är man inte helt säker på hur man ska göra så dör man väldigt lätt. Tur att man har obegränsat med liv!
FIENDER: 8/10
Ens fiender är poliserna, och de kan vara beväpnade med antingen lätta pistoler eller tyngre vapen. Eller så har de bara en liten elpistol, men då är de istället minst lika snabba och grymma på parkour som man själv är och den enda lösningen är då att bara fly.
Lättast är att bara springa ifrån sina fiender, men ibland kan man hamna i en situation där man inte har något annat val än att slå sig fram. Att avväpna en polis och använda sig av dennes vapen kan vara en bra idé om man inte vill gå i närstrid och riskera livet.
Ibland är det löjligt många poliser mot en. Orättvist:P
UNDERHÅLLNING: 7/10
Har man nerver av stål så kan man har riktigt roligt när man spelar det här spelet. Dock har inte jag det så emellanåt blev jag så förstörd av att spela att jag tog en spelpaus på flera dagar för att sen försöka igen. Blev djupt besviken varje gång jag hamnade i en situation jag inte kunda klara av och jag förbannade spelet gång på gång för att det var så "omöjligt" att klara.
På grund av förstapersonsvyn så blir man så insatt i spelet att man får panik när man blir jagad, men samtidigt får en härlig känsla när man kastar sig fram på taken, på väggarna och mellan skyskraporna. En härlig frihetskänsla fyller en och därför vill man bara ha mer och mer.
En stort minus är att spelet är ganska kort. Det är iallafall vad jag tycker. Visst, det tog mig många timmar att klara spelet, men det är för att jag är dålig och inte för att spelet är långt:P Vilken tur att det med största sannolikhet kommer en uppföljare!
FLER KORTA RECENSIONER FRÅN SPELARE PÅ GAMEREACTOR.SE:
"Skrivet av: Dotchetter 2010-01-30
Oj jävlar! Vad cleant det är! - Var det första jag tänkte, innan spelet ens börjat. Vita texturer med mycket glans och rent flow, mycket bra vinkel och en oslagbar frihet, många tillvägagångssätt för att nå sin destination och adrenalin pumpande scener då man flyr från fienden som står under namnet Blue(s).
Man är en Runner som ni säkert känner till, och uppgiften du har är att leverera väskor/andra format av viktig information till avsändare/mottagare i denna överbevakade framtidsvärld."
"Skrivet av: SputniQ94 2009-12-13
Har du någon gång funderat på hur framtiden kommer att se ut? Kommer den vara hård och sträng, eller väldigt tillåtande och förlåtande? Svaren kommer här, i ett av världens bästa designade spel! Framtiden är vit, strikt och med riktigt många arga poliser!
I Mirror's Edge kastas du med en gång in i handlingen, din syster tros ha mördat en ledare och kidnappas av stadens korrupta polis. Ditt jobb är att leverera paket, parkour-style. Varför man inte bara levererar det som vi normala människor är för att framtiden är korrupt, och det för tankarna tillbaka till gamla Sovjet. Allt är strängt övervakat och det enda sättet att sprida information är just med hjälp av parkour utövare. Istället för att fortsätta med detta väljer du att frita din syster, men allt går inte helt smärtfritt och du är med ens ovän med halva stadens poliser och nu är det inte bara din syster som ska räddas, utan även dig själv!"
"Skrivet av: Erixonprof 2009-05-23
Jag springer! Jag hoppar över ett stängsel sedan ett till. Sen en avsats och sedan uppför en vägg. jag hoppar över ett ventilationssystem och glider under ett till. Sen passerar jag 10 till 15 solceller och Merc, rösten i radion säger att jag ska förbreda mig för strid. Jag springer mot tre soldater och jag bemöter eld rätt mot mig. Jag genar och tar dom i ett bakhåll. Den första mannen avbeväpnar jag smidigt för att sedan "glidsparka" den andra och sedan slå honom i ansiktet ett antal gånger. Jag får tag i hans vapen och sätter en kula i benet på den sista.
Vårat samhälle har gått för långt. All tele och datakommunikation kontrolleras och det finns säkert hundra tusentals kameror uppsatta på gatorna. Där kommer löparna in i bilden. En löpare är en kurir som flyttar information för människor som har valt att stå emot kontrollen i samhället. Du är en kurir vid namn Faith."
Mirrors Edge andas nytänkande. Spel i förstapersonsvy skall inte längre enbart associeras med mustiga män och kraftiga skjutdon. Mirrors Edge är inte bara ett spel utan också en vision, ett verktyg för att bryta en förbannelse om man så vill. Och det är fanemej på tiden. För oavsett hur roligt jag haft det med Call of Duty 4, Bad Company och nu senast World at War så skulle det faktiskt kännas skönt med något nytt. Och det är precis vad Mirrors Edge är. Nytt, fräscht och originellt. Men det är inte ekvivalent med att det är bra. Onej.
De färgglada byggnaderna, den klarblåa himlen och känslan av frihet när man skuttar omkring på hustaken är en underbar kontrast till det allvar som handlingen faktiskt bidrar med. Skrapar man lite på den vackra ytan inser man att allting inte är guld och gröna skogar. Flödet av information kontrolleras strikt likt en polisstat vilket medför att man tidigt inser att den vackra staden inte är något annat än en illussion. Detta gillar jag skarpt. Däremot är berättandet alldeles för påklistrat. Inför varje delkapitel visas en läcker mellansekvens men som i ärlighetens namn inte ger särskilt mycket. Den röda tråden är inte särskilt tydlig, det känns aningen påtvingat och inte särskilt naturligt."
Ses självklart bäst med HD-kvalité!
Läs mer på ps3bloggen.se!
PS! Det slog mig precis just nu... För ett bra tag sen så skrev jag i min bilddagbok att jag önskade att jag var som Faith. Sen skrev en kompis på skoj att bara jag lät mitt hår växa lite så skulle jag iallafall nästan ha en likadan frilla som hon. Och nu när jag läste igenom min recension och sen kom ner till bilden på mig så gick det upp för mig att jääävlar, nu har jag faktiskt en likadan frilla, haha! Jag har aldrig cosplayat tidigare men hade jag fått chansen att göra det så vet jag nu vem jag hade valt att klä ut mig till!:P
DRÖMMEN OM JAPAN
Alltså, jag dööööör inombords, så avundsjuk är jag på bloggerskan Foki som just nu befinner sig i Tokyo, Japan. Uppskattar verkligen att hon bloggar så mycket och lägger upp foton och videoklipp så att man kan få uppleva lite grann av resan iallafall. Men herregud, när ska jag själv få chansen att åka dit? När ska jag våga? Kunna!? Lika bra att drömma vidare, och dö lite till.
Vacker körsbärsblomning!<3
Bilden tillhör Ricky (som jag antar har tagit fotot) och Foki. Bilden hittar ni här.
VÅRKÄNSLOR
Tänkte pälsa på mig ordentligt innan jag gick ut idag, av ren vana, men så slog det mig att det inte alls behövs längre. Äntligen kan man strunta i jackan och mössan och halsduken! Det räckte gott med en skjorta och munktröja.
Nu måste våren vara på väg:)
Nu måste våren vara på väg:)
Har redan börjat vänja mig vid luggen, men det blir ändå lite emo tillsammans med mina kläder så idag skipade jag sminket i hopp om att kunna tona ner det lite.
Och hade det inte varit för mina kängor hade jag haft en sjukt billlig klädsel på mig idag. Skjortan har jag t ex hittat i soprummet, hähähähäää!!
Och visst ja, jag är hundvakt i helgen så snart kommer världens sötaste Millie hit.
NYA SKOR
Hade sällskap av Elin på stan idag eftersom jag gett mig fan på att jag inte skulle avsluta den här dagen utan att ha införskaffat nya skor. Är det någon som kan uppmuntra en till skoköp så är det Elin.
Som vanligt gick jag runt i massor av affärer utan att hitta några skor som skriker "Wow!". Alltid hittar jag något på skorna som inte duger. Men nu köpte jag två par skor som jag tycker är helt okej samtidigt som de var billiga. 300 spänn för båda paren (Ta två, 50% på billigaste paret). Nu ska jag bara ta mig för att våga kasta mina gamla skruttisar. Även om de är gräsliga just nu så bär det emot att kasta dem:P
Som vanligt gick jag runt i massor av affärer utan att hitta några skor som skriker "Wow!". Alltid hittar jag något på skorna som inte duger. Men nu köpte jag två par skor som jag tycker är helt okej samtidigt som de var billiga. 300 spänn för båda paren (Ta två, 50% på billigaste paret). Nu ska jag bara ta mig för att våga kasta mina gamla skruttisar. Även om de är gräsliga just nu så bär det emot att kasta dem:P
Rätt olika varandra, det gillar jag.
JAG DÖR
Aaaaargh!! Vad gjorde jag? Klipp klipp, det här blir säkert bra. Klipp klipp, nej det blev det inte alls! Fy satan för att impulsklippa sig själv i badrummet helt apropå ingenting. Tyckte jag skulle bli jättesöt och så bara skiter det sig.
Varför kan man inte ha helt grymt hår hela tiden? Konstant apsnygg i håret varje dag utan ansträngning? Och varför växer håret för fort när man redan är nöjd, och för långsamt när man tycker att man vill ha mer längd?
Varför kan man inte ha helt grymt hår hela tiden? Konstant apsnygg i håret varje dag utan ansträngning? Och varför växer håret för fort när man redan är nöjd, och för långsamt när man tycker att man vill ha mer längd?
Lugg?? Vad tänkte jag med?
SLEEPING BEAUTY
Aslan, 13/3 2010
Katter är det vackraste jag vet. Punkt slut.
TRÅK
Önskar verkligen att det fanns lite mer att göra idag. Förutom att ha varit på en kort visit på Botorget med Hans så har det inte skett mycket.
Och varför orkar jag inte teckna? Var är glöden? Ge mig pyssel och lite motivation för jag har ont om det.
Och varför orkar jag inte teckna? Var är glöden? Ge mig pyssel och lite motivation för jag har ont om det.
COM HEM
Vi har (ofrivilligt) bytt kabel-tv-leverantör och har nu com hem. 65 kronor extra på hyran, men fler kanaler! Kommer det att bli mer slötid framför tvn nu? Jag har en känsla av det...
DAGS ATT SLÄPPA TAGET?
Okej, det är nog dags nu. Efter att ha haft de här skorna i ca 6 år så kan jag faktiskt tänka mig att skaffa nya. Måste säga att de hållit ganska bra för att vara tygskor, de brukar ju inte vara särskilt långvariga.
Det är riktiga Converse men jag har tagit bort märket. Och vet ni vad jag betalade för dessa? 500 spänn! Det tyckte jag var skitmycket då, men vad kostar de idag? I den senaste Stadium-reklamen tyckte jag mig skymta en sjua följt av två nior! Vad fan? Betalar folk 800 spänn för såna här när det finns lots and lots av snygga och hyfsat hållbara "kopior"?
Det är riktiga Converse men jag har tagit bort märket. Och vet ni vad jag betalade för dessa? 500 spänn! Det tyckte jag var skitmycket då, men vad kostar de idag? I den senaste Stadium-reklamen tyckte jag mig skymta en sjua följt av två nior! Vad fan? Betalar folk 800 spänn för såna här när det finns lots and lots av snygga och hyfsat hållbara "kopior"?
Jag kör iallafall på Converse-kopior hädanefter, gärna låga också!
Såhär ser ett par vita strumpor (ja, det är Hello Kitty, jag erkänner) ut om man använt mina Converse utomhus ca en kvart. Och de luktar gris dessutom!!
STÅR DU OCKSÅ SÅHÄR?
Hans tycker att det är helt galet, så nu vill jag försöka bevisa att det finns fler. Han har bara sett en enda förutom jag som står såhär ibland. Han klarar inte av det utan tappar balansen men själv tycker jag att det är jätteavslappnande.
Brukar du också stå såhär, med ena foten vilandes mot det andra knäet?
KINDERÄGG = NOSTALGI
Såg en kinderäggsreklam idag och fick värsta flashback-snytingen. Det är visst återigen dags för Happy Hippos att dyka upp i äggen igen och jag började minnas alla mina figurer och hur engagerat jag och mina bröder samlade på dem. Vi köpte sjukt mycket ägg och lyckan var att få fatt i sin favoritfigur eller att upptäcka att man hade en komplett samling.
Varför... Varför sålde jag alla mina på loppis? Var jag sjuk i huvudet? Gud vad jag skulle vilja se dem igen. Så små och söta!
Samlade ni också på Kinderäggsfigurer? Vilka var era favoriter? Själv kan jag inte välja! Men jag var/är extra förtjust i de här:
Varför... Varför sålde jag alla mina på loppis? Var jag sjuk i huvudet? Gud vad jag skulle vilja se dem igen. Så små och söta!
Samlade ni också på Kinderäggsfigurer? Vilka var era favoriter? Själv kan jag inte välja! Men jag var/är extra förtjust i de här:
Vill du se fler samlingar? Klicka här!
CLIMBING WALLS
Vilken kontrast jämfört med mina vanligare teckningar, eller hur?
Natten till idag var jag på ett konstigt humör, vilket resulterade i konstiga teckningar. Och en hel del depression (fast den biten håller jag för mig själv idag). Ibland slår det slint... Och oftast sker det om nätterna. Önskar att jag hade ro till att bara lägga mig och läsa eller vila när det blir sådär, men jag blir så okoncentrerad att jag inte kan göra någonting, samtidigt som jag vill göra massor.
Inga fler psykkaruseller nu tack. Inte på ett tag iallafall.
Inga fler psykkaruseller nu tack. Inte på ett tag iallafall.
TECKNING
"Avsluta det du påbörjat". Och här har jag tecknat klart den här skissen. Måste öva mer på att teckna killar tror jag...
LUNNEVADS FOLKHÖGSKOLA
Idag åkte jag till Linköping för att träffa Lisa på hennes skola, Lunnevads folkhögsskola. För att få lite sovmorgon åkte jag iväg så att jag var där vid tre. Blev guidad runt skolan och fick se när hon tryckte och glaserade och pysslade med arbetsprover.
Jag önskar att jag var så motiverad till att gå mer i skolan. Men jag orkar verkligen inte mer, inte just nu iallafall. Ärligt talat önskar jag bara att jag kunde veta vad jag vill syssla med. Inte bara i framtiden, utan nu, just precis nu. Vad vill jag? Vad klarar jag? Ska jag bara fortsätta gå hemma i flera år utan att känna att jag kommer någonstans? Det är inte det att jag inte vill jobba, det är det att jag blir livrädd bara vid tanken på ett jobb. Jag tycker inte att jag klarar av någonting. Det känns som om jag bara skulle misslyckas. Och jag vill inte misslyckas. Jag vill kunna klara av ett jobb, precis som vem som helst.
Många funderingar idag...
Jag önskar att jag var så motiverad till att gå mer i skolan. Men jag orkar verkligen inte mer, inte just nu iallafall. Ärligt talat önskar jag bara att jag kunde veta vad jag vill syssla med. Inte bara i framtiden, utan nu, just precis nu. Vad vill jag? Vad klarar jag? Ska jag bara fortsätta gå hemma i flera år utan att känna att jag kommer någonstans? Det är inte det att jag inte vill jobba, det är det att jag blir livrädd bara vid tanken på ett jobb. Jag tycker inte att jag klarar av någonting. Det känns som om jag bara skulle misslyckas. Och jag vill inte misslyckas. Jag vill kunna klara av ett jobb, precis som vem som helst.
Många funderingar idag...
På väg till Lunnevad. Först spårvagn, sen pendel, sen buss... Vilken utflykt.
JAG ÄLSKAR MINA DRÖMMAR!
Från att jag var ca 10 år fram tills jag var ca 15 drömde jag mardrömmar nästan varenda natt. Roliga och trevliga drömmar existerade inte för mig och jag hade svårt att föreställa mig bra drömmar överhuvudtaget. När andra berättade om sina härliga drömmar kände jag mig oftast fascinerad över allt härligt de fick vara med om. För mig var det bara hemska saker som hände varje natt. Det var smärta, skräck, död och plåga från början till slut. Jag var van vid att tvingas väcka mig själv ur mina drömmar nästan varje natt för att jag inte stod ut.
När jag var jätteliten, runt fem år, hade jag en period då mina drömmar även tog över verkligheten. Jag fick svårt att avgöra om jag sov eller inte och jag kunde se konstiga saker i mitt rum när jag troligtvis befann mig mellan sömn och vaket tillstånd. Eftersom jag var så liten var jag sjukt rädd när jag skulle sova. Jag blev skräckslagen när jag inte visste om det jag såg och upplevde var på riktigt eller inte. Min mamma och pappa bekymrade sig väldigt mycket, kommer jag ihåg, eftersom jag oftast blev tvungen att vara vaken lika länge som mina äldre syskon och alltså fick för lite sömn.
Idag kan jag fortfarande drömma mardrömmar ibland, men jag blir väldigt sällan rädd. Jag kan faktiskt säga att jag tycker om mina drömmar. Eller nej, jag älskar dem! Varje natt innan jag somnar ligger jag och funderar på vad för äventyr jag kommer att få vara med om under natten.
Jag kanske inte kan komma ihåg mina drömmar särskilt länge, men jag vaknar alltid med en känsla av att jag varit med om något riktigt spännande. Ibland kan jag till och med bli lite besviken över att det blivit morgon så fort. Jag vill bara ha mer!
Jag kanske inte kan styra mina drömmar fullt ut... Men jag kan se till att jag förblir hjälten, inte offret. Och jag kan äntligen säga, efter alla år, att...
Jag Älskar Mina Drömmar!
När jag var jätteliten, runt fem år, hade jag en period då mina drömmar även tog över verkligheten. Jag fick svårt att avgöra om jag sov eller inte och jag kunde se konstiga saker i mitt rum när jag troligtvis befann mig mellan sömn och vaket tillstånd. Eftersom jag var så liten var jag sjukt rädd när jag skulle sova. Jag blev skräckslagen när jag inte visste om det jag såg och upplevde var på riktigt eller inte. Min mamma och pappa bekymrade sig väldigt mycket, kommer jag ihåg, eftersom jag oftast blev tvungen att vara vaken lika länge som mina äldre syskon och alltså fick för lite sömn.
Idag kan jag fortfarande drömma mardrömmar ibland, men jag blir väldigt sällan rädd. Jag kan faktiskt säga att jag tycker om mina drömmar. Eller nej, jag älskar dem! Varje natt innan jag somnar ligger jag och funderar på vad för äventyr jag kommer att få vara med om under natten.
Jag kanske inte kan komma ihåg mina drömmar särskilt länge, men jag vaknar alltid med en känsla av att jag varit med om något riktigt spännande. Ibland kan jag till och med bli lite besviken över att det blivit morgon så fort. Jag vill bara ha mer!
Jag kanske inte kan styra mina drömmar fullt ut... Men jag kan se till att jag förblir hjälten, inte offret. Och jag kan äntligen säga, efter alla år, att...
Jag Älskar Mina Drömmar!
