"FALLING HOME"


 
Jag älskar den här t-shirten! Tummen upp för designers med humor!<3
Köpt hos tshirt store och designern är André Jonsson Morel aka Atinum.

NANA




Har börjat titta på en anime som heter Nana. Eller börjat och börjat, jag har hunnit se nästan halva! Någon som sett den? Jag hade bara hört talas om mangan och tyckt att den verkade fin:) Och hittills kan jag säga detsamma om animen. Jag kommer nog plöja igenom några avsnitt ikväll!<3
Skriver mer om Nana när jag sett klart hela serien!

TORADORA!




There's something in this world that nobody has seen yet.
It's something gentle and very sweet.
And if you had been able to put your eyes on it, then you would yearn for it.
That's why the world has hidden it.
To make sure that not just anyone can get their hands on it.
But at some point, someone will find it.
That one person who is supposed to find it is also the one who will be able to find it.
That's just how it is.




Såg klart Toradora! för ett tag sedan! Det är en anime som på många sätt liknar de flesta andra men som ändå känns väldigt värd att titta på. Den handlar om kärlek i alla dess former. Okomplicerad kärlek som framställs på ett komplicerat sätt skulle jag nog säga;)

Toradora! handlar om Aisaka Taiga och Takasu Ryuuji som båda har sina problem med obesvarad kärlek.
Ryuuji är en omtänksam och ansvarsfull kille som älskar matlagning och städning. Tyvärr blir han ofta missförstådd pga sitt utseende då han misstas för att vara en riktig gangster eftersom han liknar sin far (som uppebarligen inte var den mest älskade personen).
Taiga är en tjej som trots sin lilla oskyldiga uppsyn har ett hett temperament och inte gärna gör sig vän med andra. Hon har fått smeknamnet the Palmtop Tiger i skolan, något hon inte är sådär jätteglad över.
Några omständigheter gör att Ryuuji och Taiga får reda på varandras hemliga kärlekar (Taiga är kär i Ryuujis bästa kompis Kitamura Yuusaku och Ryuuji är kär i Taigas kompis Kushieda Minori) och kommer överens om att de ska hjälpa varandra att skjuta blygheten åt sidan och försöka satsa mer på att närma sig personerna de älskar.
Taiga bor, pga familjeproblem, ensam i en stor och lyxig lägenhet precis intill Ryuujis lilla hus. Hon börjar spendera stor tid hos honom och hans ensamstående mamma och de kommer närmare varandra än någon annan hittills gjort.
Deras starka vänskap utvecklas (såklart) sakta men säkert till något mer och komplikationer uppstår. Samtidigt genomgår de allihop; Taiga, Ryuuji, Minori, Yuusaku och Kawashima Ami (som är barndomsvän till Yuusaku och går i samma klass som han och de andra tre) svårigheter av alla slag, som t ex vänskapsproblem, familjeproblen och ovisshet om vilka de är och vad de vill göra med sina liv i framtiden.

Toradora är till en början väldigt humoristisk, galen och kanske lite barnslig även... Men ju längre in i serien man kommer förändras allting och den får en allvarligare ton med mycket filosofiska tankar och djupa dialoger. Det känns som om den till än början är avsedd för en yngre publik för att sedan övergå till att passa lite äldre tittare.
Jag gillar verkligen den här serien, även om det inte är det bästa jag sett. Till en början hade jag lite svårt att få grepp om huvudpersonernas karaktärer men det kändes ändå lite mer spännande så, då man inte visste vad man hade att vänta sig. Klart sevärd!








































SHAOLIN WOODEN MEN




Igår tittade jag på den här shaolin kung fu-filmen från 1976. Den handlar om en stum ung man, "Little Mute",  som när han var liten såg sin far mördas av en maskerad brottsling. Han vill hämnas hans far men det enda han vet är att den maskerade mannen var skicklig på kampsport.
Han börjar studera på en skola som lär ut shaolin kung fu, men han lär sig alldeles för långsamt och börjar förlora hoppet om att bli tillräckligt skicklig för att, när ödet bestämmer att det är dags, utmana sin fiende.
Av en händelse stiftar han bekantskap med en man som hålls fastkedjad i en grotta nära platsen där han brukar träna. Fången uppskattar det vänliga sällskapet och lär Little Mute en annan, mer aggressiv, kung fu-stil än skolan hittills visat honom. Senare blir han även lärd av en nunna som förklarar att kung fu inte ska användas till att döda, utan endast till självförsvar och för att träna sin styrka. Little Mute använder sig därefter av en kombinerad teknik som inkluderar både stilen som fången lärt honom och nunnans "glidande ormen"-teknik.
Little Mute är redo att lämna skolan... Men först måste han klara av det slutgiltiga testet för att bli en riktig shaolin-utövare; han måste kunna besegra the Shaolin wooden men, som är en samling trädockor radade i en lång korridor... Och som attackerar alla som försöker passera genom den.
The shaolin wooden men väntar honom... Och senare även den slutgiltiga kampen mot hans fars mördare.

Jag är väldigt svag för kung fu-filmer så ni kan ju gissa om jag gillar den här filmen? Jackie Chan är ju väldigt ung här och det är knappt man känner igen honom... Men bra skådespeleri bjuder han självklart på! Historien känns lite klyschig, men man får tänka på att det är en gammal film och att det inte hade hunnit skapas så jättemånga filmer med liknande handling ännu.

Lite kul info: När jag läste på wiki så bekräftades min misstanke om att Mokujin från tekken-serien är skapad utifrån trämännen i filmen... Precis som karaktären Lei Wulong är baserad på Jackie Chan (dock inte som "Little Mute").


























HOUSE OF FLYING DAGGERS




En helt okej film med mycket romantik och fäktning och kung fu. Filmen bjöd på rätt många överraskningar men i det stora hela känner jag att jag redan sett det här förr i andra kinesiska filmer i samma stuk. Det är vackra scener och fint skådespeleri och allt det där, men även det bästa kan bli uttjatat.

Ikväll vet jag inte vad jag ska sysselsätta mig med. Många jag känner tänker fira våren med att parkhänga, men jag känner mig lite klen när det kommer till kyla... Och jag vet att så fort solen försvinner kommer det bli iskallt!:(
Jag känner mig som en björn som inte vaknat och klivit ur sitt ide ännu. Känner mig så trött och så omotiverad till att skapa saker, vara social, ta hand om kropp och själ.

THE GIRL WHO LEAPT THROUGH TIME






"En ung tjej, Makoko,  upptäcker att hon plötsligt kan resa i tiden. Som den helsköna slacker hon är använder hon förmågan till att slippa småbekymmer och ha det allmänt bra, t ex snor hon tillbaka en pudding som hennes syster ätit upp. Men samtidigt är hon i en ålder där det finns större saker att tänka på än pudding och tidshoppandet börjar utvecklas till ett beroende."

Textkälla och recension



Lisa och jag såg den här filmen i lördags kväll. Den är helt underbar! Handlingen är jättebra, filmen balanserar både lugn och spänning, miljöerna är väldigt välarbetade och tilltalande och karaktärerna är verklighetstrogna. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara stämningen i filmen... Den är liksom filosofisk, tankeväckande, galen, rolig, sorglig... Ja, den har allt som jag älskar! Sevärd!!:)

LIFE




Håller på att titta på det japanska "ungdomsdramat" LIFE från 2007. Jag har bara tre avsnitt kvar och jag sliter mitt hår i frustration över hur hopplöst det ser ut just nu. Kanske bara är jag som är ovanligt känslig men den här serien är verkligen hemsk. Så mörk och olycklig och nästan helt utan ljusa stunder. Hur mycket kan en person tåla?

LIFE är en dramaserie på 11 episoder och är baserad på mangan med samma namn. Serien handlar om Ayumu, en high school-elev som precis börjat på en ny skola. Hennes bästa vän har nyligen tagit livet av sig efter att ha misslyckats med att komma in på samma skola som Ayumu. Strax innan hon begick självmord anklagade hon Ayumu för att vara orsaken till att hon inte kom in på skolan. Anledningen är oklar men beror sannolikt på att hennes egen studietid gick åt till att hjälpa Ayumu med hennes läxor eftersom hon inte var lika duktig som sin vän.
Ayumu anklagar sig själv för sin väns död men bestämmer sig ändå för att börja på skolan som de båda eftertraktat. Det börjar bra och Ayumu kommer överens med alla och blir dessutom kompis med den populäraste flickan i klassen, Manami. Dock upptäcker hon snart att Manami gärna använder sin makt och status till att mobba vem som än råkar irritera henne det minsta. Genom ett missförstånd och en lögn får även Ayumu Manami emot sig och helvetet sätter fart. Resten av klassen ser på och lärarna blundar för sanningen. Ayumu måste själv kämpa mot mobbningen (och för sin överlevnad), men det blir inte lätt eftersom Manami visar sig vara en riktig mästarinna på manipulation.

Jag tycker att serien är riktigt bra. Kanske aningens överdramatisk men inte alltför orealistisk. Den är som sagt väldigt hemsk och man blir onekligen arg av att se på den. Tre avsnitt kvar för min del nu, den måste sluta lyckligt!
Hela serien finns faktiskt att se på youtube i hela, ouppdelade episoder och med engelsk text. Varje avsnitt är ca 35 min långt.

ZETTAI KARESHI (ABSOLUTE BOYFRIEND)





Har just sett första avsnittet av Zettai Kareshi (aka. Absolute Boyfriend). En riktigt romantisk dramaserie från 2008 som är baserad på mangaserien med samma namn.
Har inte läst mangan än men serien verkar jättebra! Trodde aldrig jag skulle falla för en sån "tjejig" serie, men nu har jag gjort det. Superromantisk och med mycket humor!X3*fnitter* Vill se mer... Nu!

SAMURAI CHAMPLOO





Har precis sett klart på den otroliga serien Samurai Champloo och känslan jag har kvar är helt galen! Serien är helt obeskrivligt bra och egentligen ger jag mig väl på en lite för stor uppgift när jag ska försöka beskriva HUR pass bra den är.

Samurai Champloo handlar om flickan Fuu som vill ge sig ut för att leta efter "samurajen som doftar av solrosor". Hon är medveten om att hennes resa blir svår att klara av ensam och när hon under våldsamma omständigheter träffar på den unga och våldsbenägna Mugen och den lugna och harmoniska Jin är hon säker på att hon hittat de rätta följeslagarna. Efter att Fuu hjälpt dem att fly undan deras egen avrättning så håller de motvilligt sitt löfte och blir hennes livvakter under resan.

Samurai Champloo utspelar sig under Edo-perioden, är 26 episoder lång och började visas i Japan och USA i maj 2004. Här i Sverige har den bland annat visats på ZTV. Det är en riktig äventyrsserie som innehåller mycket av allt; humor, action, romantik, historia... Och hiphop!

Det jag gillar med Samurai Champloo är att den kombinerar nytt och gammalt, innehåller ett bra soundtrack och visar otroligt snygga fighter. Humorn är sjukt rolig och jag garvar ihjäl mig samtidigt som jag i nästa stund berörs av de allvarligare scenerna. Efter varje episod trodde jag att jag just sett det bästa ur serien, men istället blir den bara bättre och bättre ända fram till slutet som är galet spännande!

Helt klart en sevärd anime!



(I ordning från början till slut. Undviker man gärna spoilers så bör man nog inte se dem)





















































DEN DÄR JULSAGAN


Igår såg jag två versioner av "En julsaga". "Musse Piggs julsaga" hade jag redan sett en eller två gånger när jag var liten så det var bara en rolig repris. Den andra julsagan är den nya animerade med bland andra Jim Carrey, Colin Firth och Gary Oldman.




Den här filmen var jätterolig men framförallt snygg! Riktigt välgjord in i minsta detalj. Väldigt roligt också att skådespelarna inte bara lånat ut sina röster till sina karaktärer, utan även sina utseenden! Jag visste inte det innan jag började se filmen så jag  började fnissa lite när jag såg de där likheterna! Jag gissade rätt på en del men inte alla för det var en del skådespelare som jag inte kände till sen innan och därför inte kunde känna igen. Jim Carrey är ju bäst som vanligt och även om rösten var väldigt annorlunda jämfört med hur han brukar låta så kände man iallafall igen mycket av hans kroppsspråk genom mr Scrooge.
Helt klart sevärd film!:)






Fin version av "En julsaga" med Musse Pigg och hans vänner i huvudrollerna (och det är självklart farbror Joakim som är mr Scrooge). Tycker dock att de hade kunnat göra filmen lite längre för den är bara drygt 20 minuter lång. När jag var lite kändes den mycket längre så jag blev lite besviken nu!:P

TOKYO GODFATHERS





Den här helt underbara filmen handlar om tre hemlösa personer: Miyuki, en tjej som rymt hemifrån, Hana, en energisk och optimistisk transvestit, och Gin, en ganska ohövlig och negativ man. De bor tillsammans i ett fallfärdigt kyffe. På julaftonskvällen hittar de en liten skrikande baby bland en hög med sopor. På en lapp står det "Ta hand om det här barnet" och det finns även en liten nyckel i botten av väskan som babyn låg i.
Deras första tanke är att gå till polisen, men Hana, som låtit sin moderliga sida blomma fram, övertygar Gin och Miyuki om att de istället ska försöka leta rätt på babyns föräldrar, om så bara för att få svar på hur de kunnat överge sitt barn på det sättet.
Trots att de har alla odds emot sig kämpar de för att söka rätt på barnets föräldrar. De stöter på många motgångar och äventyret blir lite mer komplicerat, och mer farligt, än de hade tänkt sig. Men vad gör man inte för det man tycker är rätt? Tack vare sitt sökande kommer de tre även att börja tänka över sina egna liv och deras syn på vad en familj har för betydelse för dem.

Tokyo Godfathers är som en berg-och-dalbana. Det finns ingen hejd på humorn och skratten som följer med den, men det finns även många tillfällen då man inte kan låta bli att bli ordentligt berörd. Det finns så mycket att lära sig av filmen och dess budskap. Saker som har gått fel i livet kan klaras upp, och trots att man själv inte har lyckats skapa det liv man önskade, så kan man ändå göra vad man kan för att någon annan ska kunna det. Man måste dela på det lilla man har!

































LOST IN TRANSLATION





Lost in translation handlar om Bob Harris (Bill Murray) och Charlotte (Scarlett Johansson), två för varandra okända personer som av olika anledningar hamnat i Tokyo. Bob är en föredetta skådespelare som för tillfället tjänar pengar på att göra whiskey-reklam. Hemma har han fru och barn som börjat bli vana vid att han inte är hemma. Charlotte har just avslutat sina studier på Yale och är i Tokyo pga att hon ville följa med sin man, som är kändisfotograf, på hans jobbresa.
Både Bob och Charlotte kämpar för att kunna klara av kulturchocken så bra som möjligt. De bor på samma hotell, där de spenderar den mesta tiden genom att titta på japanska obegripliga tv-program, simma, filosofera och hänga i hotellbaren. Efter att de fått kontakt upptäcker dem att de, trots den stora åldersskillnaden, har många saker gemensamt. Inte bara det att de båda är ensamma och vilsna i ett land där både kultur och språk är dem främmande, utan även att de båda känner sig osäkra på deras respektive förhållanden. Bob känner att han ofrivilligt håller på att glida ifrån sin familj och Charlotte känner inte igen mannen hon gifte sig med.
Tillsammans ger de sig ut i stadens nattliv och får dela sina upplevelser och tankar. Mellan dem skapas ett starkt band som snart leder till en slags vänskaplig kärlek.

Jag tycker att filmen är både vacker, filosofisk och sympatisk. Man kan känna karaktärernas känsla av utanförskap och hopplöshet men man kan även få sig några skratt när man får dela deras tankar kring Japan och dess kultur. Jag älskar både Bill och Scarlett och de gör sig riktigt bra i rollerna som Bob och Charlotte.

Min nya favoritfilm... Som lämnar kvar en melankolisk känsla i hjärtat när eftertexterna börjar rulla.



















TRANSPORTER 2









Vill du se världens absolut hetaste Jason Statham springa omkring i kostym, missbruka vapen, ägna sig åt kreativt slagsmål och köra bil som en gud, så ska du se den här filmen. Gillar du dessutom Crank 1 och 2 så finns det nog inga tvivel om att du kommer tycka Transporter 2 är lika bra. Filmen är nämligen nästintill lika actionfylld, galen och färgstark som Crank-filmerna.
Grymt bra film!

ALICE IN WONDERLAND I 3D


Filmen var helt okej, men kändes lite tunn. Lite svårt att få grepp om historien. Men jag älskar alla karaktärerna jättemycket! Och jag undrar hur Depp kan se så jävla stilig ut till och med när han är ful som stryk?

Och att se den i 3D var ju en upplevelse som hette duga. Mycket bättre djup och liv i bilden. Men samtidigt så var ljuset mycket sämre med glasögonen. Tog av dem då och då för att jämföra och slutsatsen blev att jag ville se filmen med det ljuset och färgerna som blev när man tog av sig glasögonen, men samtidigt ha djupet och skärpan som blev när man tog på sig dem. Knepigt!

Redigerade en bild jag hittade på Google för att visa den ungefärliga skillnaden på färgerna. Försökte framhäva skillnaden utan att överdriva, och det känns som om jag lyckades ganska så bra tillslut.
Den övre bilden visar ungefär hur det ser ut utan glasögon och den undre ungefär hur det ser ut med dem på!



Har du sett filmen i 3D? Upplevde du också det som att ljuset blev mycket mörkare och dovare med glasögonen?