TILLS VIDARE




Hej hej!

Har inte mycket att skriva om "nuförtiden", eller rättare sagt ingenting jag har lust att skriva om. Jag håller för tillfället på att färglägga den här bilden. Minns ni den sen det här inlägget? Det återstår många många fler timmar som ska spenderas på den här och jag har ingen aning om när jag blir klar. Vi får helt enkelt vänta och se!

FATAL FRAME II / PROJECT ZERO II





Fatal frame 2 - Crimson Butterfly (Project Zero 2 i europa) är uppföljaren till Fatal Frame och det andra spelet av fyra i denna survival horror-serie som handlar om spöken, kameror och gamla seder kopplade till Shinto-religionen. Serien är unik pga den ovanliga idén att använda en speciell kamera som enda vapen.




PROLOG
(Text översatt ur textmanual)


Tvillingsystrarna Mio och Mayu är på besök på sitt barndomshem. Insluten i sina minnen, tittar Mio upp och upptäcker att Mayu följer efter en röd fjäril in i skogen. Efter att hon följt efter sin syster finner hon sig själv ensam på en dimmig bergsstig. Hon börjar se ljus lysa mellan träden och följer dem. När den täta skogen skingrar sig står Mayu där, omgiven av ett otaligt antal röda fjärilar. Framför de båda tvillingarna, mitt i dimman och mörkret, ligger en mystisk by.

Den försvunna byn,
All God's Village.
Byn sägs en gång ha legat i skogen, djupt inne bland bergen. Den här skogen kommer nu att gå förlorad pga bygget av en ny damm.
Legenden säger att byn, under slutskedet av en speciell festival, plötsligt försvann och lämnade skogen insvept i en tjock dimma.
Många säger också att om du råkar gå vilse i den här skogen kommer du att bli ledd till den här försvunna byn.



HANDLING


Mio och Mayu har alltså letts in i All God's Village. De har ingen aning om vad som har hänt i byn och allt står öde. Efter att ha undersökt platsen lite mer hittar de en antik kamera (the Camera Obscura). De får senare klart för sig vad den kan användas till.
De blir mer och mer indragna i byns förflutna och det verkar som om händelsen som förbannade hela All God's Village upprepar sig. Det tycks också verka som om tvillingarna ofrivilligt blir viktiga pusselbitar i händelseförloppet. Det finns nämligen en historia som handlar om fler tvillingpar, i en annan tid men på samma plats. Tvillingpar som allihop har gått ett fruktansvärt öde till mötes.
Mio gör allt hon kan för att skydda sin syster Mayu som, pga en olycka sen de var små, inte kan springa. Men hennes ansträngningar verkar inte hjälpa, både hon och hennes syster är alltför indragna nu, och den ödesdigra dagen närmar sig... Igen.






HUVUDPERSONER




Mio är spelets hjältinna. Hon är den lite modigare tvilllingen som ställer upp för sin syster vad som än händer. När hon och Mayu var små och lekte i skogen lät hon sin syster jaga henne och ropade att hon skulle springa bort från Mayu om hon inte hann ifatt henne. Mayu blev väldigt rädd och i ett desperat försök att hinna ifatt Mio, snubblade hon och ramlade ner för en lite bergssluttning. Mio har väldigt dåligt samvete för detta och har lovat Mayu att aldrig lämna hennes sida.



Mayu är väldigt tystlåten och blyg. Hon är känslosam och precis som Mio har hon ett sjätte sinne, som dessutom är ännu starkare än systerns. Hon tycker att Mio dömmer sig själv för hårt vad gäller olyckan med Mayus ben, men hon har samtidigt inget emot att ha sin syster nära sig hela tiden. Hon litar på Mio till hundra procent.




En vithårig pojke som Mio träffar på under sitt sökande efter Mayu. Han sitter inspärrad men kan prata med Mio genom ett gallertäckt fönster. Han hjälper henne genom att berätta för henne hur hon kan rädda sin syster.
Itsuki skulle tillsammans med sin bror Mutsuki genomgå ceremonin då den svagare av de två offras (i det här fallet Mutsuki) för att bli ett med den starkare av dem. De hade inget emot att göra detta då de båda visste att om det genomgick ceremonin så skulle flickorna Yae och Sae inte behöva göra det. Men ceremonin misslyckades pga tvillingarnas starka kärlek, och det blev bestämt att Yae och Sae skulle offras redan nästa år.




Misslyckandet av ceremonin då Itsuki och hans bror Mutsuki skulle "bli en" gjorde att Yae och Sae nästa år blev tvungna att genomgå samma sak. Itsuki ville rädda tvillingarna från deras öde och hjälpte dem att fly. Sae ville inget annat än att genomgå ceremonin och offras för att sen återförenas som en del av sin syster, så därför ville hon egentligen inte fly. För att förhindra deras egen flykt såg Sae till att ramla med flit i tron om att hennes syster skulle upptäcka det och att de båda skulle bli fångade av byborna som gett sig ut för att leta efter dem. Yae märker dock inte att Sae inte längre är bakom henne utan fortsätter att springa.
Sae blir tillfångatagen och ska offras, ensam. Hon väntar och väntar i hopp om att hennes syster ska återvända till henne så att de kan genomgå ceremonin tillsammans. Men Yae kommer inte, och ceremonin misslyckas.








MINA BETYG

UTSEENDE OCH MILJÖER: 9/10
Atmosfären och miljöerna påminner såklart mycket om Fatal Frame 1. Lika mörkt, övergivet, spöklikt, dimmigt osv. Dock vistas man i flera olika byggnader vilket är lite roligare än när man bara håller sig till en som man gör i första spelet. Jag har till och med dåligt lokalsinne när jag spelar så jag måste kolla på kartan hela tiden:P Men det är lite mer spännande just därför, att man får vistas mycket både inne och ute och hålla reda på i vilken byggnad man gjorde vad.
Spelets grafik är för övrigt mer än väl godkänd.

HISTORIA: 9/10
Det är en sorglig historia som spelet bygger på. Vill inte avslöja för mycket men det är flera händelser som lika gärna skulle kunna vara verkliga. Det handlar om människor som faller offer för mäktiga människors envisa tro på hur man ska väga upp gott och ont, om hur tvillingar tvingas till att splittras på det mest vidriga sätt för att istället kunna bli "en". När det kommer till religiösa sekter kan även den mest sjuka idén vändas till något helt naturligt och rätt.

MUSIK OCH LJUD: 8/10
Ingen bakgrundsmusik direkt utan mer spöklika bakgrundsljud som kan liknas vid både vind och väsande vålnader. Knarrande trä och röster, små bjällror och barn som både skrattar och gråter. Skrämseleffekter med hjälp av ljud.
Och för övrigt är Tsukiko Amanos "Chou" (låten som spelas i slutet av spelet) helt otroligt bra!

STYRNING: 6/10
Du kan anpassa kontrollens funktioner så att de passar dig. Därför behöver det aldrig vara svårt att lära sig styrningen.

SPÖKEN: 9/10
Anledningen till att det blir en nia här är bara på grund av en sak; THE KUSABI. The kusabi är ett jävligt otäckt väsen som återuppstod samtidigt som Sae (när tvillingarnas ceremoni gick snett).
Vålnaden är egentligen en återuppstånden Seijiro Makabe, som blev offrad för att lugna "den helvetiska avgrunden" (the Hellish Abyss) tills det blev dags för Yae och Sae att gå igenom sin ceremoni (och offrandet av Yae). När den också gick snett återuppstod alltså både Seijiro och Sae och mördade alla invånare i byn.

UNDERHÅLLNING: 7/10
GRYMT spel! Det är läskigt, roligt, spännande och erbjuder skapligt många speltimmar. Ju längre man kommer i spelet, desto mer förstår man av historien. Man hittar små ledtrådar och texter under spelets gång som håller stämningen kuslig även när det inte finns spöken att kämpa mot.
Det finns flera slut, och vilket det blir beror på vilken svårighetsgrad du valt att spela.
Det kan vara frustrerande att ha sin halta syster gåndes bakom sig. Meningen är ju att man ska skydda henne, men det ör inte alltid så lätt när hon inte springer lika fort som en själv (och när hon dessutom lyckas komma bort från en några gånger).
Spelet är inte särskilt svårt. De flesta klarar det nog utan att fastna och inte veta hur man ska ta sig vidare.
Men en annan sak måste jag påpeka. Spelet är inte vansinnigt svårt... TILLS du kommer till slutbossen dsv Sae och the Kusabi. Där talar vi om något helt annat än det man stött på tidigare. Jag måste erkänna; Jag har faktiskt inte klarat det här spelet, just pga den här slutbossen. Det är alldeles för svårt för mig.
















Helt okej trailer:)

Tsukiko Amano - Chou

(Bildkällor: Gamers hell och google)

MEDKÄNSLA



APE ESCAPE




Jag var hemma hos mamma i helgen. Där står lillebrorsans Playstation och lite spel, bland annat Ape Escape. Vad besatt jag var av det spelet förr! När man väl börjat spela gick det nästan inte att sluta! Jag kommer ihåg att jag låtsades vara sjuk en dag för att få sitta hemma och spela!

Spelet handlar om Specter, en vit apa i en djurpark, som råkar komma över en komplicerad hjälm som gör honom smartare. När han tar på sig den blir han inte bara jättesmart utan dessutom jätteond. Han släpper ut alla andra apor ur sina burar och de går berserk genom staden. De gör intrång hos Professorn, personen som uppfann den speciella hjälmen som Specter tog på sig. De tar Professorn och hans barnbarn Natalie till fånga och använder hans tidsmaskin.

Du spelar 10-åriga Spike som, tillsammans med sin bästa vän Jake kommit för att besöka professorn, och som därför råkar bli indragen i hela historien och även han skickad tillbaka i tiden. Nu ska han, med hjälp av en rad olika uppfinningar  (bland annat den speciella håven som aporna måste fångas med) som professorn skickar till honom, försöka fånga in alla aporna igen. Alla har fått hjälmar liknande Specters, så de är vaksamma, lite smartare, och villiga att ta till knep för att slippa bli fångade.

Spelet är väldigt simpelt uppbyggt men hur roligt som helst! Det finns flera nyare Ape Escape-spel men jag äger bara, och har endast kört, ettan.

Har du spelat Ape Escape?



Intro till spelet!


FÄRGLÄGGNING KLAR






Känner mig klar med färgläggningen nu. Hade säkert kunna anstränga mig lite till, men det finns fler gamla teckningar att ta itu med också.
Den här teckningen gjorde jag för minst ett år sen. Var inte särskilt nöjd med den eftersom jag ser den som en sämre version av allt annat jag gör som oftast ser likadant ut hela tiden. Men nu när den har fått lite färg och skuggor så känns den helt okej. En bra start för att kunna lära sig att färglägga i photoshop! Det tog onödigt lång tid eftersom jag inte är van plus att jag hela tiden virrar bort mig i alla olika lager man jobbar med. Jag kan aldrig hålla koll på vilket lager jag håller på med och glömmer hela tiden att byta. Jag blir så trött!
Klicka på miniatyren så ser ni hur bilden såg ut från början.


BUTTER





Bilden är ett par dagar gammal. Kände mig ungefär lika munter som jag såg ut.
Känns som om jag går klädd i likadana kläder jämt. Alltid samma sak. Ska försöka göra något åt det så småningom. Har inte direkt någon lust att bry mig om hur jag ser ut när jag nästan aldrig går utanför dörren.

TRÄNING



(klicka för större bild)


Jag och ritplattan börjar komma överens. Den kanske inte är det mest effektiva valet när jag gör konturer, men att färglägga går alldeles utmärkt.
Fick lite ångest förut när jag såg mina högar med ofärdiga teckningar som vanligt. Jag blir verkligen trött på mig själv. Det är massor av skisser som ser tråkiga ut, men som skulle kunna förvandlas till något riktigt snyggt. Den här bilden jag färglägger nu tyckte jag var en av de tråkigaste och fulaste teckningarna, men jag tvingade mig att ta itu med den för att se vad det kan bli av den. Ångrar inte det beslutet. Tänker verkligen göra något av det här. Öva, öva, öva!

WEDNESDAY, 01:30




~*~




Önskar att jag kunde känna mig ungefär som blommorna på balkongen ser ut. Lyckliga och harmoniska.