Idag var jag på mitt första planeringsmöte på AF. Jag var inskriven där ett tag för ca två år sedan men jag tyckte inte att det var något för mig. Nu är det dock dags igen! Dels eftersom jag försöker ändra min attityd och öka mitt mod och min framförhållning... Och dels även för att jag numera vet att jag behöver lite hjälp i sökandet efter jobb och vill också gärna ta del av "jobbgarantin för ungdomar" (pengar!). Mötet gick jättebra och kvinnan som jag fick prata med var hur go som helst! Urgullig och dessutom stöttande när jag berättade att jag är lite psykiskt handikappad (lol) och lider stor brist på självförtroende.
Innan jag åkte hem passade jag även på att gå på utställningen jag pratat om att jag skulle titta på tidigare. Den var helt okej men inte stor alls. Seriöst, superstora bilder på Reinfeldt tog upp ca 80% av utrymmet i lokalen (utställningen hette kort och gott "Statsministern"), och de resterande 20% var tillägnat Japan-utställningen. Pfff!;{

Höll på att slarva bort min mapp jag fått från AF på vägen hem också. Satte mig på den när jag väntade på spårvagnen och tänkte; "Ska jag verkligen sitta på den? Jag kommer glömma den, jag vet det. Fast nää, så jäkla virrig kan jag väl inte vara? Och nu har jag ju dessutom tänkt på att jag kanske ska glömma den så då kommer jag definitivt inte göra det!" Sen kom spårvagnen, och jag gick på. Sen slog det mig; "Min mapp? Min mapp!!" Tittar ut genom fönstret och ser att den ligger kvar där jag suttit (kunde höra den ropa efter mig också!). Som tur var hade inte spårvagnen stängt dörrarna än så jag hoppade ut, grabbade tag i mappen och hoppade in igen lagom tills dörrarna stängdes bakom ryggen på mig. Pjuuh~ Svaret är alltså: JA! Jag kan vara såhär virrig! Tur att jag inte hade vett att skämmas trots att det var mitt i stan det hände och rätta tiden på dygnet för tjockade spårvagnar.