Jag skulle återkomma när jag hade något lite roligare att komma med... Och det har jag nu! Rolig sak för mig iallafall.
I flera år har jag nämligen velat åka till simhallen här i stan och börja motionssimma. Simning är bland det härligaste jag vet men pga psykiska problem har jag länge funnit det svårt att orka med att ta mig till simhallen. Det handlar om osäkerhet pga utsattheten jag känner i bikini, tvivel på min egen fysiska förmåga när jag anstränger mig och en rädsla för att göra bort mig på något sätt.
Igår... Igår! hände det! Jag åkte dit, helt ensam och simmade runt i ca 50 minuter! Tog en paus på ett par minuter några gånger men det var så härligt att få simma att jag egentligen inte ville stanna. Gjorde det bara pga rekommendation.
Det var längesen jag var i simhallen som sagt men allt såg i stort sett ut som förr om man bortser från alla nya barnbassänger som dykt upp. Allt är så härligt. Doften av schampoo och klor, lagom slitna skåp (där man numer måste ta med eget lås, tur att jag hade kollat upp det på hemsidan först!), rena fina golv (utom i omklädningsrummen), fula illustrationer under läktarna (men jag älskar dem ändå, måtte de aldrig tas bort) och labyrintmönstret i taket som man kan vila ögonen på när man simmar ryggsim. Och ett stort plus för temperaturen! Nästan 30 grader!
Jag åkte dit då det var motionssimning till musik och hela hallen var nersläckt med en massa tända ljus runt bassängen, men två strålkastare vid utomhusbadet lös in litegrann genom glasväggarna och fick vattnet att lysa turkost och jag njöt av att se mina fötter lysa under vattnet när jag satt och tog en paus.