Jag skulle bara sitta i en halvtimme och skriva ut texthäften till min pojkväns band... Och så slutar det som vanligt med att jag tvingas sitta med skiten i flera flera timmar för att skrivarhelvetet ska jävlas och skriva ut en massa fula exemplar med ränder och saknade färger. Och så får den fel på skrivhuvudet och när man försöker fixa det så blir det likadant igen. Jag hatar min skrivare så jävla mycket just nu. Den slukar färger och spottar ut oanvändbara bilder. Och garantin har förresten gått ut för några månader sen, passande nog.
Jag bara önskar att jag hade pengar till att köpa en annan, ny skrivare. Men så får jag dras med den här skithögen. Nåja, scannern är det ju iallafall inte något fel på... Alltid något.

Har inte gjort särskilt mycket idag. Ligger i sängen och dricker te fram framför Toradora! och väntar på bättre tider eller något sånt. Känner mig verkligen inte kry idag...

Ps. Har bara sett sju episoder av animen ännu och hittills känner jag att den är sådär. Skriver mer om den när jag sett klart hela istället. Vem vet, den kanske blir bättre:)

Idag var jag som sagt/skrivet hos psykologen igen. Nu har jag dessutom varit där tillräckligt många gånger för att få frikort och sånt smakar ju alltid gott.
Vi började dagens övning med att gå in på toaletten och smeta in oss med handsprit. Jag har svårt för det, doften alltså... Men bara ibland, så det kändes inte så svårt.
Efteråt var det bara att upprepa förra gångens övning och besöka provrummet igen. Den här gången bestämde vi dock att jag skulle gå lite längre och utsätta mig för sånt som hör blodprov till. Jag blev direkt skräckslagen när hon nämnde den där nålen ni ser ovan (som man använder när man tar blodprov i fingret). Jag har bara ett enda minne av en sån och jag var rätt liten då. Jag kommer ihåg klickljudet den gav ifrån sig när den stack mig och själva upplevelsen var ju såklart inte heller så trevlig.
Idag fick jag hålla i en sån. Eller i två olika rättare sagt. Jag fick utlösa den själv och blev lite förvånad över hur felaktig min bild av nålen var. Jag hade räknat med att den skulle fara ut typ en halv cm ur det där plastskyddet som ett litet spjut och bah "Kschhhh!!" *klyver luften* innan den skulle försvinna in i sitt bo igen. Men så hann jag istället inte ens se den!? Så odramatiskt egentligen.
Vidare fick jag ta del av handspriten igen och låtsas att jag förberedde mitt eget finger för att stickas genom att tvätta det och efter det hålla den redan utlösta nålen mot fingret.

Allt gick bra. Jag fick ingen ångestattack utan slapp undan med att bara behöva ställa mig upp då och då och röra på mig (för att undvika att blodtrycket sjunker och då slippa bli yr eller svimma). Kände mig väldigt psykiskt utmattad efteråt, precis som förra gången, men jag kunde gå hem med ett leende. Och jag finner inte ord för hur underbara min psykolog och sjuksköterskan i provrummet är. Så uppmuntrande och stöttande att man blir alldeles rörd.
Sjuksköterskan berättade att hon tycker att det är fantastiskt att man idag kan få hjälp mot sina rädslor. Hon hade velat få hjälp och stöd när hon var ung (och lika rädd som jag) men ingen tog hänsyn till hennes rädslor och det var bara att träla sig igenom svårigheterna på egen hand utan uppmuntran utifrån.

Idag har jag varit hos psykologen... Men det skriver jag mer om senare. Jag har nämligen även varit hos veterinären med lilla Morris. Jag upptäckte för ett tag sedan att han, längs med baksidan av ena bakbenet, hade som små små knölar och även torra hudflagor som man kunde pilla loss med nageln. Jag hade fått för mig att han hade det på båda benen och att det bara var typ... En sena eller något, haha:P Men idag sa då veterinären att det förmodligen är Linear Granuloma (engelska namnet) som är en typ av allergisk reaktion. Ni behöver inte googla för att se bilder för det var inte så trevligt och det ser inte lika brutalt ut på Morris. Han är med största sannolikhet allergisk mot maten och det är då spannmålet som är problemet.
Jag kunde prova att se om det fanns någon kattmat i mataffären som inte innehöll spannmål, men jag valde det andra säkrare alternativet och köpte maten som syns på bilden. Den är på 2,5 kg och kostade 327 kr! Veterinären verkade nästan skämmas lite över priserna (och letade runt efter det billigaste alternativet) fastän det inte ens är dem som bestämmer över det. Det är nog ganska lugnt ändå eftersom att det bara är Morris som behöver äta det och inte brorsan. Det kommer att räcka jättelänge!

Igår kom Hans familj hem till oss för att fira hans födelsedag i efterskott och äta smörgåstårta och fika. Idag är det mycket disk:'( Och så håller jag på att tvätta lite. Tornado (bilderna) fortsätter att kissa i tvättkorgen ibland har jag märkt. Vet inte varför för jag har blivit mycket noggrannare med kattlådan så det kan inte vara det som är problemet. Han verkar bara ha ett behov av att kissa i tvättkorgen en gång i veckan. Kul kille... Får ta och skaffa en tvättkorg med lock på.

För övrigt undrar jag om jag inte är lite pollenallergiker. Inte så att jag har några större problem, bara det att det kliar så fruktansvärt i min näsa och jag snorar lite. Dessutom har jag märkt att linserna känns torra oftare... Fast det vet jag ju inte om det har med pollen att göra. Kan inte direkt mycket om symptomen för det är bara andra året som jag upplever besvär.

Nej, slutslöat! Måste kämpa vidare med städning:S

Jag vet inte vad jag ska göra ikväll. Valborg känns så himla överskattat. Hela stan förvandlas till ett fylleslag och gamla som unga tappar både vett och etikett. Jag blir så trött. Vad är valborg för firande egentligen? En del går och kollar på brasan och lyssnar på tal. Resten börjar supa vid kl tre och "lever livet" hela kvällen/natten.
Känner mig som en skröplig liten tant som inte vill lämna sin lägenhet för hon är rädd för alla farliga ungdomar där ute som kan slå ner henne och ta hennes handväska.
Jag skulle också vilja dricka öl och ha det trevligt ikväll... Men det känns som om det bara är samma sak hela tiden. Kvällarna ser alltid likadana ut och folket är alltid detsamma.
Kanske är jag bara barnslig, kanske är jag bara onödigt skeptisk... Kanske önskar jag mig bara en ny tillvaro/omgivning.

Äsch, vad bittert! Ska gå och duscha av mig allt det här negativa nu!
Önskar alla en trevlig kväll! Och jag hoppas att ni tar hand om er (och inte minst varandra)!

Alltså, hon ska inte peka på sig självXD Tanken är att det ska sitta något på hennes finger... Vilket antagligen kommer att bli en trollslända eller någon annan fin insekt. Känns lite som favorit i repris sen kackerlacksbilden? Sen har jag en bakgrund att klura på (som självklart ska vara större än det som syns på bilden. Ge jättegärna förslag om ni bär på fina idéer), hår att färglägga klart och så resten av alla skuggor och ljus. Och så känner jag mig fortfarande inte helt hundra vad gäller skuggningen i hennes ansikte.

Och på tal om rubriken "W.I.P."! Jag kan ha drabbats av storhetsvansinne nu när jag skriver detta men... Det känns som om jag var förste man ut att börja använda denna praktiska förkortning. Jag svär, jag hade aldrig sett någon skriva det innan jag gjorde det för att jag var så trött på "work in progress". Det lät mycket roligare med w.i.p.! Och numera ser jag det t o m hos självaste Kan Dee ibland!
W.i.p. w.i.p. w.i.p.! WIIIIIIIIP!!!! *Y U No...-grimas*

Ska försvinna ner i sängen nu. Godnattmorgon!

Gick upp tidigt idag för att gå på en aktivitet på AF. Det visade sig att det var inställt (eller nåt... Inte ens gubben vid info-disken visste) utan att de skrivit det på hemsidan, så det var bara att åka hem igen. Vädret fortsätter dock att vara underbart och det gör allt så mycket lättare.
Har mestadels hållit till på balkongen idag och druckit soppa och vaktat katter (så att de inte skulle få för sig att hoppa upp på räcket). Alldeles nyss duschade jag även av några dammiga och trötta växter och ställde ut dem i ljuset. Hoppas att de piggnar till lite nu!:3

Har lärt mig lite nya trix i photoshop som jag längtar efter att få missbruka så ikväll hoppas jag att jag får tillfälle att teckna och lyssna på musik i några timmar!

Jag tappar allt mitt hår. Det började lossna rätt mycket för typ ett par månader sen och det verkar inte få något slut. Jag tappar riktigt mycket och jag kan inte förstå varför. Jag har fått en del del mjäll också (vilket heller knappast är önskvärt) och blivit otroligt öm i hårbotten.
Jag vill så hemskt gärna gå till frisören och snygga till mig och färga det riktigt mörkt. Men hur sugen blir man på att klippa sig när håret bara blir tunnare och tunnare? Och hur sugen blir man på att färga nästan svart när mjället ligger som ett lager damm bland hårstråna? Vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Fortsätter hoppas att det en dag ska börja hålla sig på plats igen.
Nu ska jag gå och duscha... Och jag fasar för hur mycket som kommer lossna den här gången:S

Jag fattar inte hur det gick till... Jag brukade aldrig få så mycket skräppost förr, men de senaste månaderna har skräppost-mappen blivit riktigt fullproppad med skit. Minst 40 mail varje dag. Blev så fruktansvärt trött på det (okej, trött är ett milt ord, vissa dagar blev jag verkligen helt galen och satt och skrek som en idiot över Nichlaes och Julie och David och allt vad de heter som fortsätter skicka all skit till mig varje dag från samma adress) eftersom jag måste kolla igenom hela mappen innan jag tömmer den helt så att jag inte råkar radera något som faktiskt är av värde och som ska skickas till inkorgen.
Så nu har jag blockerat alla mail som slutar med dessa adresser... So far. Det är ungefär fem av dessa som jag verkligen fått hundratals ifrån så det är skönt att slippa. Klockan är fem i sju och än är skräppost-mappen fortfarande TOM idag! Phuuu~

Idag gjorde jag en första övning hos psykologen (där jag går på kbt). Jag har varit där många gånger men tills nu har vi mest pratat och jag har fått träna mig själv lite på egen hand hemma.

Idag tog jag steget in det ett rum som jag verkligen hatar; provrummet. Och nej jag pratar inte om provrummet i klädaffären, utan provrummet på vårdcentralen. Där man tar..... *ryser*... Blodprov. Jag kunde ha tackat nej, men jag tackade ja. Fattar ni hur stort det är för mig? Jag tackar JA till att vistas i detta otäcka rum som jag drömde mardrömmar om när jag var liten!
Det gick otroligt bra! Det var så litet, ljust och fint inrett (nåja, så fint inrett det kan bli på ett tråkigt sjukhus) och den lilla damen som jobbade där inne blev så glad när jag klev in där och skulle vänja mig av med min rädsla. Hon var verkligen jättesnäll och uppmuntrande. Jag vågade till och med sitta i stolen! *hör fanfarer ljuda i huvudet* Kände mig som ett litet barn där inne och det fattades väl bara att jag hade hållit psykologen i handen när vi klev innanför tröskeln:P Jag var väl bara inne där i några minuter, men det gjorde så stor skillnad! Jag är så nöjd med mig själv. Så glad!:)

Vet inte vad det blir av resten av dagen. Min pojkvän fyller år idag så det är han som har talan och får bestämma vad vi ska göra ikväll:)

Kan faktiskt inte låta bli att bli sur över sån här jävla skitreklam. Måste jag skriva varför? Det är klart jag måste för inte många fattar vem de har att tacka för deras underbara helt fantastiska glas mjölk med alla 18 av 22 näringsämnena i (herregud vad arla tjatar om det hela tiden!!). Det är alla de där inlåsta korna som får stå där i sina små bås och mjölkas och mjölkas hela livet ut, ända sen de fött sin första kalv (som de inte fick se i mer än några dagar... Om de inte har oturen att bli  bestulna på dem redan efter en dag). Vi stjäl deras mjölk, och de flesta verkar tycka att det är helt i sin ordning

Det är reklam som denna, som t ex uppmanar folk att dricka minst 5 dl(!!!) mjölk om dagen, som gör att jag snarare vill sluta dricka mjölk överhuvudtaget. Jag struntar i att jag inte blir lika "stark" som alla som gladeligen dricker dessa otroliga mängder mjölk. Fattar ni hur mycket mjölk alla korna måste stå och producera åt oss människor om ALLA ska dricka sina 5 dl om dagen!?? Det är helt galna mängder!

Fortfarande inte övertygade, hm? Nej jag förstår det... Tyra är ju en riktig förebild alltså. Säger hon: "Drick mjölk!" Så bör man ju göra det. Man blir ju stark. Till skillnad från kossorna.

Pojkar och flickor, män och kvinnor! Drick mindre mjölk!

Igår åkte jag och Hans till Söderköping och hälsade på bästa vännen Elin och hennes hund Fritiof. En promenad och en fika blev det. Vädret var underbart precis som det varit nästan varje dag den senaste veckan.

Kan inte hålla mig till en teckning i taget utan skiftar lite mellan flera stycken istället. Inte den mest effektiva metoden tyvärr eftersom det gör att det tar hundra år och lite till för mig att bli helt klar med alla. Jag gillar inte att jag har så svårt att koncentrera mig på endast en sak i taget. Ska alltid hålla på med alldeles för många saker samtidigt så att jag tillslut inte orkar slutföra något alls av det. Och det gäller inte bara teckningar.
Nu måste jag verkligen gå och lägga mig... Solen har börjat gå upp och pojkvännen kommer strax hem från jobbet (och då vill jag inte sitta här framför datorn och visa vilken barnrumpa jag är som inte kan gå och lägga mig i tid):P