Idag gjorde jag en första övning hos psykologen (där jag går på kbt). Jag har varit där många gånger men tills nu har vi mest pratat och jag har fått träna mig själv lite på egen hand hemma.

Idag tog jag steget in det ett rum som jag verkligen hatar; provrummet. Och nej jag pratar inte om provrummet i klädaffären, utan provrummet på vårdcentralen. Där man tar..... *ryser*... Blodprov. Jag kunde ha tackat nej, men jag tackade ja. Fattar ni hur stort det är för mig? Jag tackar JA till att vistas i detta otäcka rum som jag drömde mardrömmar om när jag var liten!
Det gick otroligt bra! Det var så litet, ljust och fint inrett (nåja, så fint inrett det kan bli på ett tråkigt sjukhus) och den lilla damen som jobbade där inne blev så glad när jag klev in där och skulle vänja mig av med min rädsla. Hon var verkligen jättesnäll och uppmuntrande. Jag vågade till och med sitta i stolen! *hör fanfarer ljuda i huvudet* Kände mig som ett litet barn där inne och det fattades väl bara att jag hade hållit psykologen i handen när vi klev innanför tröskeln:P Jag var väl bara inne där i några minuter, men det gjorde så stor skillnad! Jag är så nöjd med mig själv. Så glad!:)

Vet inte vad det blir av resten av dagen. Min pojkvän fyller år idag så det är han som har talan och får bestämma vad vi ska göra ikväll:)