Okej, det är nog dags nu. Efter att ha haft de här skorna i ca 6 år så kan jag faktiskt tänka mig att skaffa nya. Måste säga att de hållit ganska bra för att vara tygskor, de brukar ju inte vara särskilt långvariga.
Det är riktiga Converse men jag har tagit bort märket. Och vet ni vad jag betalade för dessa? 500 spänn! Det tyckte jag var skitmycket då, men vad kostar de idag? I den senaste Stadium-reklamen tyckte jag mig skymta en sjua följt av två nior! Vad fan? Betalar folk 800 spänn för såna här när det finns lots and lots av snygga och hyfsat hållbara "kopior"?

Hans tycker att det är helt galet, så nu vill jag försöka bevisa att det finns fler. Han har bara sett en enda förutom jag som står såhär ibland. Han klarar inte av det utan tappar balansen men själv tycker jag att det är jätteavslappnande.

Osten utmanade alla sina läsare och jag kände mig därmed träffad.

1. Jag är pedantisk. Jag vill ha rent och snyggt omkring mig och med mycket yta att röra mig på. Hade det inte varit för att jag också är ganska lat så skulle det ständigt vara helt fläckfritt och skinande rent hemma hos mig och Hans.

2. Jag är en jävel på att källsortera. Jag sorterar ALLT skräp hemma hos oss och minsta lilla grej ska slängas i rätt hög. Om det är en pryl som går att ta isär så gör jag det och delar upp alla delarna och slänger dem där de ska vara. Tur att Hans är likadan annars skulle det säkert kunna uppstå en del grinigheter mellan oss angående sopsorteringen.

3. Jag är väldigt känslig för blod. Dock beror just känslighetsnivån mycket på omständigheterna och varifrån en person blöder. Näsblod är det otäckaste jag vet men att blöda från armen eller något annat ställe är inte lika farligt. Och så beror det på hur jag mår för övrigt. Mår jag psykiskt dåligt redan innan så blir jag känsligare. Att vistas på sjukhus går knappt och tandläkaren är också bland det värsta jag vet.

4. Jag har haft ätstörningar i flera år. De senaste tre eller fyra månaderna har det fungerat ganska bra, men så fort jag mår dåligt/får dåligt självförtroende så trillar jag dit igen. Har börjat lära mig att inte väga mig varje dag och jag förstår att jag är smal, så jag tycker att jag är på rätt väg.

5. Mitt högra ben är längre än mitt vänstra. Det går inte att se, men det känns.

6. Jag är extremt närsynt och har glasögon. Sorgligt nog är jag alldeles för fåfäng för att använda dem utanför hemmet. Jag använde linser ett tag men mina ögon gillade inte dem samtidigt som jag var för lat för att göra rent dem varje dag. Jag ser alltså väldigt dåligt och folk har ofta tagit åt sig av att jag tittat på dem och sen gått rakt förbi dem, t ex på stan, utan att hälsa. Men såhär är det alltså; jag tycker säkert om dig, men jag ser dig helt enkelt inte! Så därför hälsar jag inte. Vill du hälsa? Kom fram och stå minst 3-4 meter framför mig så ser jag kanske att det är du.

7. Jag är väldigt glömsk och har svårt att koncentrera mig på en sak i taget. Det är jättesvårt för mig att hålla tider och komma ihåg vad jag ska ha med mig när jag åker någonstans. När jag är hemma irrar jag runt och gör tio saker i taget utan att sen kunna avsluta en enda av dem, vilket är så frustrerande att jag ibland blir rent gråtfärdig och otroligt trött i huvudet.