LUNNEVADS FOLKHÖGSKOLA
Jag önskar att jag var så motiverad till att gå mer i skolan. Men jag orkar verkligen inte mer, inte just nu iallafall. Ärligt talat önskar jag bara att jag kunde veta vad jag vill syssla med. Inte bara i framtiden, utan nu, just precis nu. Vad vill jag? Vad klarar jag? Ska jag bara fortsätta gå hemma i flera år utan att känna att jag kommer någonstans? Det är inte det att jag inte vill jobba, det är det att jag blir livrädd bara vid tanken på ett jobb. Jag tycker inte att jag klarar av någonting. Det känns som om jag bara skulle misslyckas. Och jag vill inte misslyckas. Jag vill kunna klara av ett jobb, precis som vem som helst.
Många funderingar idag...
På väg till Lunnevad. Först spårvagn, sen pendel, sen buss... Vilken utflykt.
Det var kul att du besökte :)
Alla misslyckas på sina jobb! Det är en del av livet! Jag vet att du skulle kunna göra det precis lika bra som vem som helst. :)
Klarar ett jobb gör egentligen ingen. Alla måste ju lära sig på nåt sätt.. jag lär mig genom en del misstag och stäler ibland dumma frågor so kollega och chef skrattar åt mig.. men vet jag inte så vet jag inte.. jag vill ju göra rätt jag med..
Klarar det det vet jag att du gör! Det är bara frpgan om du vågar att göra lite misstag som alla andra har gjort, för den som skrattar ät dina misstag har oftast gjort dem själva! ;)
SVAR TILL TOMAS: Du har ju helt klart rätt. Om det ändå inte var så skrämmande att göra saker man aldrig gjort förut! Men en vacker dag ska jag klara det!