Jag var på den roligaste födelsedagsfesten på länge igår. Den höll till i en jättefin stuga i skogen här i stan och det kom väldigt många för att fira och gratta de fyra som slagit ihop sina födelsedagsfiranden.
Allt var verkligen toppen och det var underbart att se att alla hade så roligt och bjöd på sig själva! Kom hem klockan sju på morgonen idag och slocknade direkt!

Helgen har varit hur bra som helst i det stora hela, och veckan blir nog likaså. Jag har nämligen äntligen, äntligen fått jobb och första dagen är imorgon! Det kommer bli awesome!

Ha en trevlig valborg! Ät gott, drick gott, skratta gott! ...Och inte minst, ta det lugnt!
(Det tål att sägas)

Gröna växter i alla dess former. Underbart. Jag är dock lite extra förtjust i tre sorters växter; Kaktusar, Bonsaiträd... Och dessa små köttätande växter! De är så söta med sina små käftar. Och så sitter de tillsammans i en liten grupp och gapar och typ väser; gimme fuuud~

Håller ni inte med?:3

Långfika med kompis igår. Det diskuterades trafikregler, Winnerbäck-låtar, rollspel... Och Ariels bh. Min kompis trodde att hon hade två sjöstjärnor fastsugna på tuttarna. Han blev lite besviken när sanningen kom fram.

Skrev äntligen in mig på körskola den här veckan. Så skönt att ha det gjort och få komma igång! Önska mig lycka till:P

En teckning som lagts på is pga nya projekt som fått gå före. Bland annat så jobbar på en teckning som ska bli en present till min pojkvän som fyller år i mitten av april. Hur jag ska hinna vet jag verkligen inte. Jag bara måste det helt enkelt.

Hela veckan; "Imorgon ska jag upp. Imorgon ska jag göra det och det och det. Jag får inte sova längre än till tolv. Jag ska inte sova mer än sju timmar. Jag ska inte sova bort dagen."
Idag gick jag upp vid tre. Idag blev inget gjort. Ungefär som igår... Och som sagt hela veckan. Hur i helvete tänker jag? Det är väl för fan bara att gå upp när klockan ringer? Är det inte det?

... Ibland kan jag tycka att min katt har ett underligt sätt att visa det på. Och jag undrar hur han alltid kan lyckas attackera mig på ställen där såren är som mest i vägen.

Det finns många saker som får mitt hjärta att klappa lite extra högt. En av dessa saker är japanska lyckokatter. Jag har inte nämnt det förut i bloggen men sanningen är att jag är extremt förtjust i dessa katter. Inte bara för vad de står för utan också för att de är så vackra att se på och för att de kan ha så många olika utseenden och färger.
Jag skulle kunna tänka mig att ha en hel hylla fylld med Maneki Nekos hemma och om jag vore en person som vågade mig på tatueringar så skulle jag lätt vilja bära en också!<3

Den här började jag på för elva månader sen. Sen tog det stopp. I mitten av januari i år kände jag mig äntligen färdig. Jag känner att det är dags att lämna den nu även om den har några små "fel" här och där.
Hoppas att ni gillar den!

Den 31 augusti 2010 tog jag stort mod till mig och ringde till vårdcentralen i närheten av där jag bor. Vad jag behövde hjälp med var min extrema fobi för blod, sprutor, sjukhus osv.
Många är rädda för dessa saker, det är jag medveten om, men jag stod inte ut med att bära på de där rädslorna längre. De skapade hinder i min vardag och speciellt när jag blev sjuk men inte vågade gå och ta prover hos läkare. Eller när någon när och kär blev sjuk och jag inte vågade hälsa på dem på sjukhuset.
Min rädsla var så stor att jag mådde illa och blev nervös så fort någon bara pratade om något av ovanstående ämnen.

Idag, ca en och en halv månad senare gjorde jag det som jag var allra mest rädd för. Jag tog blodprov i armen. Och inte bara att jag gjorde det. Det gick utan att jag mådde illa eller höll på att svimma.
Jag var nervös, det gjorde ont, jag tittade inte... Ja, det finns så mycket som hade kunnat gå bättre där, men det spelar ingen roll för jag kan leva på denna seger länge framöver.

Hädanefter är min kognitiva terapi slut på så sätt att jag inte har några fler tider inbokade. När jag känner att det går trögt igen eller att jag behöver hjälp med något annat så finns psykologen alltid kvar och det är bara att ringa så tar vi upp det igen.

Så vad har jag vunnit på alla utmaningar som jag tagit mig igenom? Vad har det egentligen varit för mening med alltihop? Det var vad min psykolog frågade mig idag. Vad jag svarade var att det jag varit så fruktansvärt rädd för har varit som en slags grund för så många andra rädslor och svagheter. Genom att ha klarat av allt det som jag tidigare inte ens velat se åt så har jag fått mycket mer mod och en drös med verktyg för att kunna klara även andra saker som inte ens har med varken blod eller sprutor m m att göra.

Tack för all uppmuntran jag har fått från er som läst mina tidigare inlägg om terapin jag gått igenom och som tagit er tid att berömma och stötta:) Tacktacktack!

För ett tag sedan fick jag chansen att prova på att spela rollspel. Hade gjort det en gång tidigare men inte fallit för det. Den här gången var det roligare även om jag inte var särskilt van. Här är en lite kladdig skiss på hur jag till en början hade tänkt att min figur skulle se ut. Är inte helt säker på om jag vill behålla det här utseendet men tills vidare duger det fint! Hon är iallafall en halvalv och heter Virun.