7 SANNINGAR OM MIG
En suddig spårvagnsbild på mig och Hans
1. Jag är pedantisk. Jag vill ha rent och snyggt omkring mig och med mycket yta att röra mig på. Hade det inte varit för att jag också är ganska lat så skulle det ständigt vara helt fläckfritt och skinande rent hemma hos mig och Hans.
2. Jag är en jävel på att källsortera. Jag sorterar ALLT skräp hemma hos oss och minsta lilla grej ska slängas i rätt hög. Om det är en pryl som går att ta isär så gör jag det och delar upp alla delarna och slänger dem där de ska vara. Tur att Hans är likadan annars skulle det säkert kunna uppstå en del grinigheter mellan oss angående sopsorteringen.
3. Jag är väldigt känslig för blod. Dock beror just känslighetsnivån mycket på omständigheterna och varifrån en person blöder. Näsblod är det otäckaste jag vet men att blöda från armen eller något annat ställe är inte lika farligt. Och så beror det på hur jag mår för övrigt. Mår jag psykiskt dåligt redan innan så blir jag känsligare. Att vistas på sjukhus går knappt och tandläkaren är också bland det värsta jag vet.
4. Jag har haft ätstörningar i flera år. De senaste tre eller fyra månaderna har det fungerat ganska bra, men så fort jag mår dåligt/får dåligt självförtroende så trillar jag dit igen. Har börjat lära mig att inte väga mig varje dag och jag förstår att jag är smal, så jag tycker att jag är på rätt väg.
5. Mitt högra ben är längre än mitt vänstra. Det går inte att se, men det känns.
6. Jag är extremt närsynt och har glasögon. Sorgligt nog är jag alldeles för fåfäng för att använda dem utanför hemmet. Jag använde linser ett tag men mina ögon gillade inte dem samtidigt som jag var för lat för att göra rent dem varje dag. Jag ser alltså väldigt dåligt och folk har ofta tagit åt sig av att jag tittat på dem och sen gått rakt förbi dem, t ex på stan, utan att hälsa. Men såhär är det alltså; jag tycker säkert om dig, men jag ser dig helt enkelt inte! Så därför hälsar jag inte. Vill du hälsa? Kom fram och stå minst 3-4 meter framför mig så ser jag kanske att det är du.
7. Jag är väldigt glömsk och har svårt att koncentrera mig på en sak i taget. Det är jättesvårt för mig att hålla tider och komma ihåg vad jag ska ha med mig när jag åker någonstans. När jag är hemma irrar jag runt och gör tio saker i taget utan att sen kunna avsluta en enda av dem, vilket är så frustrerande att jag ibland blir rent gråtfärdig och otroligt trött i huvudet.
Sv: Tack så mycket :D
Igenkänningsfaktor tusen, typ! Jag har också ett ben som är längre än det andra och så är jag en notorisk källsorterare. Plockar också isär sådant som innehåller flera material, medan pojkvännen är mer så här: "Äh, släng det i de vanliga soporna!"
Pedantisk är även jag, men alldeles för lat för att ständigt omsätta det i praktiken. Näsblod är det äckligaste jag vet, men om jag eller någon annan blöder från armen är det inte alls lika äckligt. Jag har också ätstörningar och är glömsk + har svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget.
Är du min tvilling, eller nåt? =P
Ah, just det. Jag är närsynt jag med. >_<
Vi är så väldigt lika, men så väldigt olika på samma gång. I like it. ^^
Kul att du antog utmaningen ;)
Sv: tackar, tackar :) märkte i efterhand att älgen gick också väldigt bra hem hos andra, så du är inte ensam. ^^
Nr. 7 är ett ADD-symptom för mig :O Tänkte bara påpeka, ifall det liksom är nåt som stör dig väldigt mycket i vardagen, så du vet att det går att få hjälp med..
ADD = ADHD utan hyperaktiviteten (mest problem med koncentration och impulskontroll)
Man tror att jag har det och jag har fått en "tillfällig" diagnos i väntan på mer grundlig utredning. Har fått prova en medicin som inte var något för mig (kan dock tänka mig att prova andra senare). Vad som dock varit till stor hjälp är att jag har fått mycket stöd och råd kring hur man kan få vardagsgrejer att fungera smidigare (funkar ju inte så smidigt när man hela tiden glömmer saker och kommer för sent till allt). Så för mig har det helt klart varit värt att söka upp hjälpen, man hittar kanske inte rätt direkt men det blir knappast VÄRRE av det liksom.
Jag tycker också att det är lite skumt med medicin mot ADHD, inte minst för att man inte vet riktigt varför man har det (om inte vetenskapen kommit fram till nåt sen jag kollade sist). Men den är främst till för att man ska kunna fokusera lättare och känna ett "normalt lugn" typ. För mig var det inte så dock, jag var visserligen obehagligt skärpt, men hela kroppen kändes helt uppvarvad och jag var helstirrig så :P ANNAN medicin isåfall tack. haha.
Och jaa, stor igenkänning .__. Mer ofta än inte ramlar jag ihop av utmattning på kvällen och tycker jag haft en extremflängig dag, och så är det typ bara vad andra anser att man "ska" klara av en vanlig dag.
