Har varit sjuk sen innan helgen och det verkar inte ta slut än på ett tag. Känner mig väldigt luddig i huvudet, halsen kittlar och värker och näsan fortsätter att bjuda på otrevligheter. Jag är så trött, samtidigt som jag inte kan sova ut ordentligt för att jag vaknar till av minsta lilla och inte kan somna om för att halsen och resten av kroppen känns förjävlig. Har mestadels läst och spelat Fallout New Vegas.
Jag har haft saker att skriva här på bloggen egentligen, men det känns som om jag inte kan tänka klart. Jag kan inte formulera mig utan ansträngning och jag läser saker utan att förstå vad det faktiskt står. Jag vet knappt vad det är för veckodag. Har gissat fel flera gånger den senaste veckan.

Hade förresten en konstig dröm inatt som till min förvåning slutade lyckligt. Jag drömde att jag var med familjen på något ställe nära vatten. Kanske var det utomlands på något soligt badställe. Det fanns ett enormt shoppingcentrum nära stranden också och många motorvägar i närheten. Jag kommer ihåg att jag och några, som jag inte kommer ihåg vilka det var, var på väg därifrån när vi såg en stor tsunami torna upp sig bakom oss och vi började springa allt vad vi kunde. Vi spolades med men hakade oss fast i.. Öh.. Ett träd? Och när jag höll mig fast där kom jag på att min mamma och min lillebror var kvar i shoppingcentret som då nästan var helt täckt med vatten. Jag började simma i vattnet längs med en husvägg tillbaka mot centret för att leta efter dem, men så såg jag min mamma guppandes i vattnet på väg mot mig. Jag tog tag i henne och hon levde. Och så dök även min lillebror upp och mådde också bra. Jag kommer ihåg att jag grät som en idiot och var så lycklig, så jävla lycklig.

Jag drömmer (mest dagdrömmer) ofta om att hemska saker ska hända, eller händer, min familj. Jag föreställer mig alltid jättehemska saker och mår så fruktansvärt dåligt av det. Oftast dör de i mina drömmar och jag vaknar med den mest hjärtskärande ångest man kan känna.
Men inte inatt. Inatt överlevde min familj! Det måste vara ett gott tecken. Och jag hoppas att det tecknet betyder att jag inte är riktigt lika rädd längre.

Jag måste sluta fantisera om allt som är sorgligt.