När jag såg att priset på Nintendo 3DS sjunkit kraftigt och efter att Zelda Ocarina of time kommit ut till just den konsollen så blev jag riktigt sugen på att sälja mitt DSi och köpa ett 3DS. Idag kom jag dock på andra tankar när jag såg ett 3DS ligga framme när jag var på Media Markt. Jag ställde mig och började spela lite (vet inte vad spelet som satt i hette) och det var verkligen inte vad jag hade tänkt mig. Lite häftigt, men helt sjukt jobbigt för ögonen. Jag spelade bara i 2 minuter för sen orkade jag inte mer. Kändes som om mina ögon gick i kors och jag visste inte vad jag skulle fokusera på.
Nej, det blir nog inget 3DS för mig trots allt, det var alldeles för otäckt:S

Ni som har spelat på ett 3DS, hur tycker ni att det känns? Känner ni er inte det minsta ansträngda i ögonen?

Och det är såhär att jag kommer att få fortsätta känna på hur det är att vara en upptagen människa med alldeles för mycket att göra och alldeles för mycket som krockar och ställer till det. Jag kommer fortsätta sova för lite och äta för lite. Flytta om i kalendern, knyta skorna och komma ihåg att mata katterna.
Jag är som bedövad. Jag kan inte bli riktigt glad och inte riktigt arg, ledsen eller trött. Det bubblar som fan i kroppen (nej jag pratar inte om gaser) men det vill verkligen inte explodera (pratar fortfarande inte om gaser)! Så istället vet jag inte om jag gör rätt eller fel eftersom jag har svårt att känna något annat än likgiltighet.
Men egentligen vill jag säkert bara känna mig speciell trots att jag har det så som de flesta andra har haft det i flera år.

Har börjat titta på en anime som heter Nana. Eller börjat och börjat, jag har hunnit se nästan halva! Någon som sett den? Jag hade bara hört talas om mangan och tyckt att den verkade fin:) Och hittills kan jag säga detsamma om animen. Jag kommer nog plöja igenom några avsnitt ikväll!<3
Skriver mer om Nana när jag sett klart hela serien!

För länge sen gjorde jag en skiss av lilla Noodle (Gorillaz). Hon är så söt, haha!

I brist på annat kan jag visa en teckning som jag påbörjade för ett bra tag sedan. Den kanske kan bli något bra... Någon gång.

Tiden räcker inte till och jag går isär. Snart måste det vända lite. Snart måste jag landa lite.
Det händer nog snart.

Har så mycket att tänka på. Och jag undrar när det smäller.