FATAL FRAME II / PROJECT ZERO II
(Text översatt ur textmanual)
Den försvunna byn, All God's Village.
Byn sägs en gång ha legat i skogen, djupt inne bland bergen. Den här skogen kommer nu att gå förlorad pga bygget av en ny damm.
Legenden säger att byn, under slutskedet av en speciell festival, plötsligt försvann och lämnade skogen insvept i en tjock dimma.
Många säger också att om du råkar gå vilse i den här skogen kommer du att bli ledd till den här försvunna byn.
De blir mer och mer indragna i byns förflutna och det verkar som om händelsen som förbannade hela All God's Village upprepar sig. Det tycks också verka som om tvillingarna ofrivilligt blir viktiga pusselbitar i händelseförloppet. Det finns nämligen en historia som handlar om fler tvillingpar, i en annan tid men på samma plats. Tvillingpar som allihop har gått ett fruktansvärt öde till mötes.
Mio gör allt hon kan för att skydda sin syster Mayu som, pga en olycka sen de var små, inte kan springa. Men hennes ansträngningar verkar inte hjälpa, både hon och hennes syster är alltför indragna nu, och den ödesdigra dagen närmar sig... Igen.
Itsuki skulle tillsammans med sin bror Mutsuki genomgå ceremonin då den svagare av de två offras (i det här fallet Mutsuki) för att bli ett med den starkare av dem. De hade inget emot att göra detta då de båda visste att om det genomgick ceremonin så skulle flickorna Yae och Sae inte behöva göra det. Men ceremonin misslyckades pga tvillingarnas starka kärlek, och det blev bestämt att Yae och Sae skulle offras redan nästa år.
Sae blir tillfångatagen och ska offras, ensam. Hon väntar och väntar i hopp om att hennes syster ska återvända till henne så att de kan genomgå ceremonin tillsammans. Men Yae kommer inte, och ceremonin misslyckas.
Atmosfären och miljöerna påminner såklart mycket om Fatal Frame 1. Lika mörkt, övergivet, spöklikt, dimmigt osv. Dock vistas man i flera olika byggnader vilket är lite roligare än när man bara håller sig till en som man gör i första spelet. Jag har till och med dåligt lokalsinne när jag spelar så jag måste kolla på kartan hela tiden:P Men det är lite mer spännande just därför, att man får vistas mycket både inne och ute och hålla reda på i vilken byggnad man gjorde vad.
Spelets grafik är för övrigt mer än väl godkänd.
HISTORIA: 9/10
Det är en sorglig historia som spelet bygger på. Vill inte avslöja för mycket men det är flera händelser som lika gärna skulle kunna vara verkliga. Det handlar om människor som faller offer för mäktiga människors envisa tro på hur man ska väga upp gott och ont, om hur tvillingar tvingas till att splittras på det mest vidriga sätt för att istället kunna bli "en". När det kommer till religiösa sekter kan även den mest sjuka idén vändas till något helt naturligt och rätt.
Ingen bakgrundsmusik direkt utan mer spöklika bakgrundsljud som kan liknas vid både vind och väsande vålnader. Knarrande trä och röster, små bjällror och barn som både skrattar och gråter. Skrämseleffekter med hjälp av ljud.
Och för övrigt är Tsukiko Amanos "Chou" (låten som spelas i slutet av spelet) helt otroligt bra!
STYRNING: 6/10
Du kan anpassa kontrollens funktioner så att de passar dig. Därför behöver det aldrig vara svårt att lära sig styrningen.
SPÖKEN: 9/10
Anledningen till att det blir en nia här är bara på grund av en sak; THE KUSABI. The kusabi är ett jävligt otäckt väsen som återuppstod samtidigt som Sae (när tvillingarnas ceremoni gick snett).
Vålnaden är egentligen en återuppstånden Seijiro Makabe, som blev offrad för att lugna "den helvetiska avgrunden" (the Hellish Abyss) tills det blev dags för Yae och Sae att gå igenom sin ceremoni (och offrandet av Yae). När den också gick snett återuppstod alltså både Seijiro och Sae och mördade alla invånare i byn.
UNDERHÅLLNING: 7/10
GRYMT spel! Det är läskigt, roligt, spännande och erbjuder skapligt många speltimmar. Ju längre man kommer i spelet, desto mer förstår man av historien. Man hittar små ledtrådar och texter under spelets gång som håller stämningen kuslig även när det inte finns spöken att kämpa mot.
Det finns flera slut, och vilket det blir beror på vilken svårighetsgrad du valt att spela.
Det kan vara frustrerande att ha sin halta syster gåndes bakom sig. Meningen är ju att man ska skydda henne, men det ör inte alltid så lätt när hon inte springer lika fort som en själv (och när hon dessutom lyckas komma bort från en några gånger).
Spelet är inte särskilt svårt. De flesta klarar det nog utan att fastna och inte veta hur man ska ta sig vidare.
Men en annan sak måste jag påpeka. Spelet är inte vansinnigt svårt... TILLS du kommer till slutbossen dsv Sae och the Kusabi. Där talar vi om något helt annat än det man stött på tidigare. Jag måste erkänna; Jag har faktiskt inte klarat det här spelet, just pga den här slutbossen. Det är alldeles för svårt för mig.
Tsukiko Amano - Chou
Yes Fatal Frame! Spelade 2:an på Xbox kommer jag ihåg. Jag blev så skrämd att jag slängde iväg kontrollen och slog i tån i TV hyllan så jag började blöda. Livsfarligt juhe.
SV: Det tycker jag var ett mycket bättre sätt att se på det, man har hittat sin stil helt enkelt! Kanske borde gå tillbaka och köpa en tröja i alla fall xP
Tack för din kommentar (för "insynen"), det är ju ofta svårt att ta till andras syn på saker och hur andra uppfattar saker och ting.
Egentligen så förstår jag vad folk menar när dom säger att jag t ex varit modig och liknande. Som du säger är det svårt för många att släppa det trygga som man känner igen och jag är verkligen likadan. Det som jag bara gärna inte säger (för att folk ofta blir upprörda) är att jag kände aldrig att Sverige var min trygghet, jag har aldrig känt att "no matter what Sweden's got my back". Jag har aldrig känt att landet funnits där för mig utan har bara känt mig sviken och det var därför jag flydde.. och hur starkt är det egentligen, att fly så fort det är något.. det är så jag tänker och därför har lite svårt att ta till mig beräm.
Japan å andra sidan har alltid tagit hand om mig sen jag kom hit.
Men jag håller med! Fler borde våga ta steget! Om bara för ett litet tag, det är en rätt kul erfarenhet : )
Det var min psykolog som upptäckte det och jag var rätt så gammal, 17 år när dom drog igång utredningen och 18 när jag fick diagnosen. Hon hade mycket erfarenhet med bokstavs diagnoser så hon såg det på mig.
Hehe vi har torktumlare här men precis som i Sverige är det dyrt och sen ska man ju ha plats också. Fast jag saknar ingen tumlare det är så få saker man kan stoppa i där, mest handdukar och strumpor. Känns rätt onödigt då.
Urrgh, älskar hur du berättar om spelen, vill spela det ju bara för det :(
Åh, jag har ettan men har inte spelat klart det. Har nog inte spelat det på minst ett par månader, jag kom liksom av mig och det är för läskigt för att spela ensam också så det dröjer nog länge innan jag lyckas klara det :P