Det här är ett av mina absoluta favoritspel till Playstation 2. Det sticker ut från mängden tack vare sin annorlunda stil där alla många små fiender har ersatts med 16 stycken gigantiska. Det är ett spel där du mer än någonsin tidigare får känna dig som den minsta av varelser, men samtidigt som den starkaste.

Som introt berättar så handlar historien om Wander. Han har ridit en lång väg med en skadad flicka i sin famn. För att hon ska kunna väckas till liv igen måste Wander besegra 16 varelser, en del enorma och en del mindre men snabbare. Till sin hjälp har han sitt svärd, sin båge och sin häst Agro. Landet kan verka oändligt och det är svårt att veta var dessa gudaliknande monster gömmer sig. En del är lätta att hitta och en del kräver längre ridturer.
De är inte beredda att ge sin själ frivilligt och det enda sättet att lyckas besegra dem är att hitta deras fysiskt svaga punkter och ta till alla medel för att ta sig till dem och attackera med svärdet. Det är inte helt lätt att lista ut var punkterna sitter men ditt svärd kan ta solen till hjälp för att hitta dem. Tillsammans med spelets helt ofattbara soundtrack känns varje strid som om du är mitt inne i en otrolig fantasyfilm där det är du som styr scenerna. Eller man kan säga såhär också; det känns som om du konstant är inne i en enda lång filmsekvens.

Shadow of the Colossus får spelaren att ställa många frågor men lämnar inte ut många svar. Inte heller kan du räkna med att få mycket mer än vad spelet verkar erbjuda från första början. Det finns inga fiender alls förutom dessa "bossar" och spelet går endast ut på att ta sig till dessa och besegra dem. Det lilla som händer däremellan är inget man kan förstå mycket av ändå.

Det här är ett spel att älska eller avstå. Personligen älskar jag det eftersom jag sätter stort värde på det lilla men välarbetade, och spel som sticker ut från mängden. Att fienderna är större än man kan begripa (och ser jävligt skrämmande ut) är ett stort plus eftersom det ger en känsla av utsatthet och gör att man får tänka ut en hel del komplicerade taktiker för att kunna besegra dem. Hur omöjligt känns det inte när en stor koloss tornar upp sig framför en och man inser att man måste försöka undvika att bli dödad samtidigt som man måste försöka ta sig upp på t ex dess huvud? Ett minus där är att ibland är det så svårt att förstå hur man ska göra att man måste ge upp och googla fram svaret istället.