Här är jag. Vad som har hänt den senaste tiden vet jag inte riktigt. Vad jag däremot vet är att jag verkligen, verkligen försöker sparka mig själv i arslet nu. Har fått lite pepp och uppmuntran och jag inser att det inte är okej att leva som jag gör. Det är nog något av alla saker jag är mindre bra på; att ansvara för mitt eget liv och se till att jag står stadigt på fötterna vad som än skulle kunna hända. Inte okej att leka offer hela tiden! Inte okej alls!
Vad jag allra helst önskar är att bli fullständigt självständig. Så varför kämpar jag inte som en idiot för att få bli det? Det hänger helt på mig själv och om jag insåg att det är ett värdigt liv som står på spel så skulle jag nog inte vara lika slapp.

Så svårt att sammanfatta saker och ting när det går så lång tid mellan varje tillfälle. För min egen skull borde jag både snacka och skriva mer. Främst för att komma ihåg vad det är jag verkligen gör (och inte gör, tyvärr).