Tycker du att spel som Silent Hill och Resident Evil är det bland det bästa som uppfunnits? Då antar jag att du också har spelat Fatal Frame-serien. Har du inte det kommer här en liten recension av det första Fatal Frame-spelet följt av kommande recensioner av tvåan och trean.

Jag kom i kontakt med Fatal Frame-spelen (som i Europeisk utgåva döpts om till Project Zero) för ca 5 år sedan hemma hos min storasyster. Kommer inte ihåg vilket spel det var jag provade först men det spelar ingen roll för jag blev i vilket fall som helst helt såld på de här spelen.

Första spelet utspelar sig i den stora herrgården Himuro Mansion. I introkapitlet spelar du Mafuyu Hinasaki, en ung man som letts till huset efter att han genom media har hört att hans mentor och nära vän, den kända författaren Junsei Takamine, försvunnit spårlöst tillsammans med medarbetare då han besökt Himuro Mansion för att samla material till hans kommande bästsäljare. Mafuyu har ett sjätte sinne och han visar sig ha rätt angående sina misstankar kring försvinnandet när han tar första steget in i herrgården. Han kommer snart att upptäcka att det inte finns någon återvändo och att det inte finns tid över till att fly.

Några dagar efter att Mafuyu gett sig av utan att återvända börjar hans lillasyster Miku misstänka att Mafuyu gått samma öde till mötes som författaren Takamine, och genom ett brev som hennes bror lämnade innan han gav sig av hittar även hon vägen till Himuro Mansion.
Väl där börjar letandet efter hennes bror. Hon hittar kameran som hennes bror hade med sig, och som han själv fått ärva av deras mor som gått bort i en mystisk död tillsammans med deras pappa. Hon kommer att upptäcka att kameran inte fungerar som andra kameror och att hemligheterna och myterna som herrgården bär på inte är så illa som historien berättar, de är värre...

Historien bakom spelet sägs bygga på en sann historia (dock kan man ju ifrågasätta om det inte bara är ett vanligt reklamtrick).

Lillasyster till Mafuyu Hinasaki och spelets huvudrollsinnehavare. Har precis som sin bror ett sjätte sinne som de båda verkar ha fått genom sin bortgångna mor Miyuki. Hennes bror är den viktigaste personen i hennes liv då deras föräldrar inte längre finns i livet. Hon har svårt att få vänner på grund av att de flesta verkar tycka att hon är för annorlunda och lite konstig tack vare hennes speciella förmåga. Mafuyu är den enda som förstår henne.

Mikus och Mafuyus mor. Var också väldigt ensam som liten på grund av hennes sjätte sinne. Lämnade över sin mystiska kamera till hennes barn innan hon dog.

Föredetta berömd författare som letar efter en historia att grunda en ny bestseller på. Han hoppas på att hitta intressant material kring historien om familjen Himuro, som sades utföra förbjudna och religiösa Shinto-ritualer i deras stora herrgård. Försvinner spårlöst under besöket på Himuro Mansion.

Takamines assistent. Har också ett slags sjätte sinne och hade dåliga föraningar kring besöket på familjen Himuros herrgård, men ville inte säga något till Takamine eftersom hon själv var nyfiken på dess historia.

Hela spelet utspelas i Himuro Mansion, men det är inget minus. Huset är väl utformat och inget rum är det andra likt. Herrgården är enorm, byggd i gammaldags, typisk japansk design och är väldigt vacker trots att det förfalllit och uppenbarligen blivit hemsökt av vålnader.
Herrgården ligger nedanför ett stort berg i utkanten av en liten okänd by. Det sägs att det för länge sedan bodde en väldigt maktfull landägare här som hade kontroll över hela området. De lokala invånarna talar fortfarande om familjen Himuro och berättar om alla myter och historier kring dem. Men ingen av berättarna är beredda att gå nära herrgården, och nu har den förfallit och blivit ett med den stora skogen som omger den.

Grafik och miljöer: 8/10
Riktigt bra grafik med mycket detaljer och vackra, japanska miljöer. Många mörka och skumma rum och korridorer, men inte störande skum belysning och man har alltid en ficklampa till hands.

Historia: 10/10
Kan till en början verka som en löjlig story att grunda ett spel på, men ju mer man spelar, desto mer upptäcker man att historien bakom Himuro-familjen berättar om otäcka religiösa ritualer och en stor massaker ledd av herrgårdens sista ägare. Känns efter ett tag inte som om det handlar så mycket om en vanlig spökhistoria, och inte heller som om spelet skulle kunna spelas av barn. Historien känns verklig och riktigt obehaglig, vilket såklart är meningen.

Musik och ljud: 8/10
I likhet med Silent Hill och Resident Evil så förekommer här inte bara härlig och stämningsfull musik utan även små läskiga ljud som t ex knakande golv, vinande vindar och barn som skriker eller ropar. Ljud som hjälper till att öka skrämselfaktorn.

Uppfinningsrikedom: 9/10
Har du tidigare spelat ett spel där ditt enda vapen är en kamera? Nej, tänkte väl det. Det är det som gjorde spelserien så unik ifrån första början. Uppgradera kamerans funktioner med hjälp av spökenas själar som du fångar, och använd olika styrkor på kamerafilmen för att alltid använda den bästa styrkan till de olika spökena du möter.
Visst, rollen som liten och söt, men ändå modig, "hjältinna" har man ju spelat tidigare, men det är ju ändå något som hör till när man ska få känslan av utsatthet. För det är ju klart att en liten, ensam tjej alltid har sämre odds när det kommer till överlevnad? Nej... Men det är väl det som är meningen.

Styrning: 7/10
Jag glömmer alltid bort vilka knappar som styr vad om jag inte spelat spelet på ett tag, vilket kan bli riktigt jobbigt när man plötsligt måste vara snabb med att försvara sig. Men det finns 8 olika inställningar du kan ändra på för att styrningen ska passa bäst för just dig.

Underhållning: 10/10
För alla som älskar spel i Survival Horror-genren är detta ett spel att älska. Och ett spel att varva om och om igen!

Vill du läsa mer?